Det är nästan ett år sedan älskade lilla katten Whiskien hastigt fick lämna jordelivet. Idag, under en grå himmel och såpbubblor, fick hennes aska sin viloplats.
Nu ligger hon bland sina döttrar,
under det gamla äppelträdet längst ner i trädgården.
under det gamla äppelträdet längst ner i trädgården.
Nu finns inga pälsar kvar hos oss och det dröjer länge tills små tassar kommer få trampa runt här i huset igen. Jag klarar inte sorgen när dom lämnar. Det gör så bedrövligt ont. Och det blir så bedrövligt tomt. Glädjen när dom lever är stor, men smärtan när dom lämnar är större. Fast vet du, ibland sveper en liten skugga förbi runt dörrkarmen… så helt tomt är det faktiskt inte!