Lite oväntat blidde det nu ikväll massa kunder på kö hos mig i informationsdisken. För en av dessa kunder, inte lika oväntat en bullrig karl i högre medelåldern, blev väntan för lång och när det inte räckte att visa missnöje i form av högljudda suckar o himlande med ögon stampade han demonstrativt iväg och deklarerade medelst ljudlig stämma till sitt sällskap att “JAG HANDLAR DEN HÄR PÅ KJELL & COMPANY ISTÄLLET”. Sällskapet såg klädsamt besvärat ut och ingen av dem vågade möta min blick när jag frågande försökte få kontakt. Resterande kunder runt omkring oss såg faktiskt inte det minsta besvärade eller ledsna ut när han galopperade sin kos. Ledsen tror jag däremot den ilskne kunden kommer bli när han kommer till Kjell, varan han ville köpa finns nämligen inte hos dem 😀
Asså ärligt? Kunden har verkligen inte alltid rätt! – till mer än sin åsikt 🙂
- edit 21:27
På vägen hem hade jag sällskap en av mycket närgången chaufför bakifrån. Oavsett min hastighet envisades hen med att ligga bedrövligt nära. Eftersom jag numera slutat försöka få bakomvarande hålla avstånd självmant så löser jag problemet med närliggare genom att gasa ifrån dem. Det brukar ta nån eller ett par km innan de är ikapp och tätt intill bakom igen, men på de kilometrarna har jag iaf fri lejd bakåt. Högst lyckosamt var det under en dylik kilometer jag fick tvärnita för en bil som kastade sig ut framför mig på huvudled. Jag vill inte ens tänka på vad som hänt om jag satt mig i sidan på bamsebilen (av typen monstertruck) eftersom jag bakifrån i hög hastighet fått en röd Audi. En jäkla skruttig gammal röd Audi, om det nu gör nån skillnad i eländet… Det är iaf i såna här lägen det känns tryggt att köra nästan två ton vit pansarvagn från Hisingen!