Apropå inlägget häromdan om långsamma och snabba dagar; Nu har vi varit hemma nästan lika länge som vi var borta. Här ett exempel på hur vardaglig tid går långsamt alltså! Månaderna hemma har gått myyyycket långsammare än dom gjorde i Thailand… å precis som väntat börjar minnena filtreras och det är med värme och lycka jag minns tillbaka. En bild som denna t ex – då blir jag bara alldeles tårögd av glädje och kärlek!
kl 13:59, eftermiddag i skuggan på Koh Kradan – 12 mars 2014