Säkerligen har jag tipsat förr men bra tips kan aldrig upprepas många gånger nog!
Mitt senast lyssnade avsnitt ska iofs inte tipsas om för lättlipade; fyihelajävlahelvet så hemskt. Programmet heter “När Anna blev sjuk” och är från 27 maj 2012. Själv gick jag längs havet och grät så jag hulkade. Ärligt fick jag vid två tillfällen andnöd av skräck.
Nu i efterhand kan jag mer sansat reflektera. Krassa verkligheten är att den som tappar sitt lilla lilla barn till cancer får möjlighet att vänja sig vid det fasansfulla. Den som förlorar sitt barn i en olycka, eller av en annan människas hand, den föräldern kan väl aldrig någonsin hämta sig?