11juli: om familjefest och folkmord.

10juli: om puuh. 
12juli: om en tröttsöndag.

Börjar efter rubriken i omvänd ordning. Det är i dagarna 20 år sedan massakerna i Srebrenica. Att Sommar i P1 häromdagen hölls av Hédi Fried är självfallet ingen slump, men jag förstår inte varför händelserna inte uppmärksammas mer i media? Det är tjugo år sedan detta fasansfulla hände. Ett år tidigare, dvs 1994, genomfördes utrensningar i Rwanda. Särdeles länge sedan är det inte heller Pol Pot levde jävel i Kamputchea. Och nu är det IS som urskillningslöst mördar. Helt utan anledning. VARFÖR REAGERAR INGEN? Vad kan vi göra?

Missa nu inte Hédis Sommarprogram. Jag tappade andan vid två tillfällen. Inte bra att köra bil och lyssna på vidrigheter hämtade ur verkligheten. Kroppen reagerade nästan som en antydan till begynnande panikattack. Var självfallet tvungen att stanna. Musiken var skickligt invävd. Tyvärr lyssnade jag i efterhand och fick endast den förkortade versionen. Men det räckte.


Vardagen vandrar ju ändå på och ikväll blir det oerhört försenat födelsedagskalas med familjen! Ser fram emot det och som det verkar kommer vi att kunna sitta ute – under markisen och med en tjock tröja eller filt, men iallafall!


Ytterligheternas inlägg det här. Men ibland blir det så…

10juli: om puuh. 
12juli: om en tröttsöndag.
2 comments Lägg till din
  1. Ja, tack för igår (se kommentar från igår)!

    Jag lyssnade också på Hédi på podd och hade kontaktsvårighet i slutet, mötte Gunilla & Lars Kling men reagerade först då de hejade, tydligt! Tur för Hédi och oss som kan få hennes berättelse (förstå nu detta rätt!!!!) att hon inte internerade först 1944, liksom alla andra överlevande, ingen som togs tidigare överlevde mycket längre än ett år! … men en absurd tanke slog mig; varför avlivades hennes föräldrar? En man och kvinna i fytioårsåldern borde väl varit mer än duglig arbetskraft? … som tidigare skrivet, förstå frågan rätt!!!

    1. Frågan är relevant, men… finns det egentligen nån logik vi kan använda oss av i såna här lägen? För att ändå försöka förklara tänker jag såhär: eftersom dom togs tillfånga ganska sent handlade det mest om utrotning om jag förstått saken bäst. Dessutom bodde dom länge i ghetton och troligen åldrades föräldrarna onormalt fort under de förutsättningar som rådde där. En “normal” femtioåring är bra arbetskraft, tror inte det gick att applicera efter flera års oro och svält…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *