Ofta, väldigt ofta, önskar jag att jag var ensam bilist på vägarna. Allt som oftast utsätter mina medtrafikanter mig för en fara som är långt över vad som är både nödvändigt och lagligt… Just idag var en riktigt dålig trafikdag – nä jag är ok, men förundrad över mänskors dödsvilja?
Det började redan tidigt imorse när en bil fått haveri på länsväg 153: i skarpt och motsoligt morgondis mitt inne i skogen, självfallet i en dold kurva, står han mitt på vägen (nån vägren finns inte här). Helt utan förvarning. Eftersom jag är som jag är bromsade jag, backade tillbaka och frågade om han behövde hjälp. Det behövde han inte. “Har ringt bärgare!” förklarade han. Så lugnt, pedagogiskt och vänligt jag kunde tipsade jag om TRIANGEL. För “du står förjävla illa till liksom”.
På vägen hem försiggick i bilkön framför mig så stor mängd idiotiska, rent av livsfarliga, omkörningar att min tappade haka låg på släp bakom bilen. I motlut, vid möte, i blindkurva… you name it och det hände. Fem bilar inom tjugofem meter i kö är sällan gynnsamt för mitt blodtryck ens i vanliga fall, men här… nä jag var mållös.
Men. Största hjärtat i halsgropen fick jag när jag i höjd med Hunnestad möter en ganska stor husbil, som vinglar en smula och sen styr RAKT MOT MIG!! Tvärnit, blink och puls i tvåhundra. En rufsig kalufs dyker upp bakom ratten. Jag hinner se hans stora ögon innan vi passerar varandra. Snacka om att se döden i sitt vitöga.
Så pliis. Ja jag vet. Jag tjatar. Men. Jag vill inte dö i min bil för att nåt arsel klantar sig framför mig! Olyckor händer, jajamen, men klantighet är inte giltig orsak till olycka. T ex. Håll uppmärksamheten. Håll hastigheten. Och framför allt. HÅLL AVSTÅNDET! Hur svårt ska’re va?!
Slut på meddelandet.
Amen!
<3
Tack!
Jaha…. läste det nyss, alltså flera dagar efter händelsen och jag VET att du lever och mår bra, men ändå slog mitt hjärta dubbelslag och svett bröt ut, faaan för såna (även om vi inte vet vad som föranledde vinglet, fruga-bråkiga barn eller fluga/geting?) men ändå, och TACK för att du kan köra bil och reagera rätt! PussPyssPuss!
Äsch då! Inte tänker jag dö av en bil heller! Oavsett om det är jag själv som kör eller inte… nä, det är t ex därför vi jämt delar upp bilkörningen så bra maken å jag: jag kör vissa sträckor och han andra. T ex kör jag inte där det är risk för högt blodtryck p g a egoistiska medtrafikanter. Och t ex kör jag gärna dubbelfiligt eller där det går att planera sin körning i samråd med kloka bilister runt omkring! På alla andra ställen kör Mallias… det är bäst så, för alla!
Medtrafikanter kan vara farliga speciellt vid drastiska omkörningar…
Önskar det vore så lätt att bara skylla på omkörarna… men de som i realiteten orsakar omkörningarna, dvs de som kör 62 på 80-väg… de är en stor del av problemet!