Lite surt konstaterar jag att ett nosat utkast från i höstas trollat bort sig. Kanske blir det så när malligheten blir för stor… :p
Det var nämligen i höstas vi upptäckte att Milla kunde läsa. Storasyster var på skolan och vi andra tre satt på ett fik. Fyraåringen fick spela lite på min telefon – vi vuxna behövde prata om en grej – och taskig förälder som jag är finns bara pedagogiska appar på min mobil (i paddan finns leksaker däremot). Där sitter hon då, spelar “Skrivis” och jag uppmärksammar att det går rätt bra. Men såklart, hon har ju spelat det några gånger och har väl lärt sig orden tänkte jag. Men när jag hör hur hon ljudar sig fram till APA… då flyger nåt galet i mig och jag skriver SOL på en servett. “Kan du läsa det här?” frågar vi och ungen ljudar ssss oo l… “sol?”. Testar med ytterligare några ord (mor, Julia och lampa) och hon klarar allihop.
Några kvällar senare hör vi hur fyraåringen från toaletten sitter och “läser” i sin bok. Men så hojtar hon till. “Mamma!! Står det SLUT här?”. Öh. Ja.
Nu är hon fyllda fem och ljudar väldigt bra. Hon stavar inte så tokigt heller, och komponerar många ord, tillåmed korta meningar, alldeles på egen hand.
Troligen beror våra barns tidiga språkförståelse på eget intresse. Båda tjejerna pratade tidigt, de kunde alla bokstäver och siffror när de var två, tre år (EmmaLi var exceptionellt tidig som kunde skriva när hon var tre, fast då fick vi såklart hjälpa henne att stava!) och även om eLi inte var så tidig med att själv koda text och läsa så har hon alltid haft en stor förståelse för grammatik (och lingvistik). Att lillasyster nu öppnat språkbanken är egentligen rätt naturligt. Hon får så mycket gratis, hon är t ex ofta i närheten när EmmaLi gör läxorna. Och det händer ofta att dom små samarbetar t ex när något ska skrivas eller läsas.
Självfallet är vi stolta över och förälskade i våra barn oavsett vilka framsteg eller bakslag de har i inlärningsprocesser. Men som språkälskare blir jag ogenerat mallig att ha fått nytta av mina kranka gener. När det sen gäller matematik och idrott, då får barnen använda någon annans arvsanlag 😀
Var glad och tacksam – den som läser och förstår innehållet får otroligt mycket på köpet när det gäller alla andra skolämnen.
Vi hade en som hellre lekte än läste, och en som lärde sig läsa utan att vi ens märkte det. (Jag som hade tänkt kolla in processen för tvåan… jag hann inte med!)
Vi är både glada, tacksamma och malliga! Najsig kombo 😀
Skönt att läsa att er tvåa också liksom lärde sig själv! Festligt det där med efterapningsprocesser. Vissa grejer får dom liksom på köpet dom yngre?
Vad duktig hon är! Och vad duktiga ni är som lyckas avhålla er från att pusha i ivern och glädjen över hennes förmågor. 😀
Ha en fantastisk semester!
Kram
Linjen är tunn mellan att pusha och att stödja. Vi är säkerligen på fel sida dåodå…
Krams å tack!!
Framgörallt ska barnen gratuleras till gåvan, SÅ mycket nytta och nöje de kommer att ha av det, både i skolan och livet, visst kan man lyssna på ljudböcker men att läsa själv är något extra!
Och det där med gener… det VET man inte vad man har och inte har av, kanske du HAR lämnat mattegener i arv (fast du inte märkt av dem så mycket hos dig själv), din bror har ju mer av dem än det lingvistiska så ge inte upp!
Ja du har rätt! Kanske är den där matten vilande anlag hos mig 😀
Som du säkert märkt läser eLi typ ALLT just nu. Skyltar, reklam, kuvert, tidningsrubriker. Hon läser för syrran ibland mä!