Jag kan inte riktigt fånga tankarna. Kan inte formulera nåt vettigt. Igår kväll attackerades återigen oskyldiga offer, i Paris. Tidigare i veckan dödades en mängd alldeles vanliga människor i Beirut i en självmordsbombning. Det kommer så nära. Blir hemskt, skräcken kommer om jag läser för mycket om attackerna. Så välplanerat. Kallblodigt. Så brutalt och onödigt våld. “Varför dödar människor andra människor?” frågade åttaåringen imorse när jag berättade om vad som hänt. Nä. Vad fan svarar en på det? Finns det ens nåt svar som går att förstå?
Jag klarar inte att greppa det!
Och jag väntade hela dagen i lördags på info om en andra våg av attacker
Känner också att det är för stort. Jag behövde en i sammahanget oviktig fotbollsmatch (em-play off mot Danmark) att lägga energi på för att orka släppa lite.
Frankrike är duktiga på att finna skyldiga (en “vettig” underrättelsetjänst) så jag tror de hade rätt bra koll på vidare attacker. Jag har hört rykten om att det var ett flertal som avstyrts, men jag vet inte jag. Som terrororganisationer brukar jobba så är det väl en strike som gäller. Sällan det blir repriser faktiskt. Se den som var i Turkiet för några veckor sen t ex. Men jag minns inte vilka som tog på sig den?
Måste vara svårt att försöka förklara för barn det som hänt och varför det händer. Minns hur jag satt i tårar samtidigt som pappa försökte förklara Gulfkriget med hjälp av grytunderlägg…
Ja det är svårt. Och frågan är hur mycket de behöver veta egentligen. Ska vi rubba deras oskyldiga barndom med skit i världen… jag är ärligt osäker 🙁