Ibland arbetar allt emot en. Idag var det t ex typiskt måndag hela morronen.
Hade läkartid kvart över åtta så det passade bra att ha sällskap med åttaåringen på vägen. Mörkt. Kallt. Halt. Jag glömde min reflexväst men kiddi har iaf sin och syns bra.
Kaos vid skolan med bilar överallt. Stressade vuxna är livsfarliga i trafiken. När en bil kommer farande längs vägen (30-skyltad såklart) och kanar förbi infarten med låsta bromsar på isgatan, då fräser jag så det borde slått gnistor om det varit möjligt.
Självfallet är åttaåringens cykelnyckel inte på sin plats i väskan. Skickar in henne på skolan, “du får gå hem istället! är det okej?”, och börjar leda cykeln hem. Har asbråttom nu. Försöker få tag på Mattias om han kan möta mig på vägen men nådde inte fram förrän jag rullade in på tomten.
Halvspringer ner till hamnen där min vårdcentral ligger. Blir i dörren omknödd av en kvinna som tydligen också är sen och därför anser sig ha rätt att trängas… hög grad av irritation nu.
Lämnar mitt prov, får träffa läkaren (som är trevlig!) och sitter sen som på nålar tills resultatet kommer in. Att det är uvi vet jag ju, därav nålsittning, och äntligen får jag komma därifrån.
Apoteket öppnar inte förrän om en kvart. Jag viker av mot havet och när jag kommer runt hörnet bakom gamla tullhuset drar jag ett stort andetag. Herregu så vackert jag bor!
Men asså. Vad är det med såna här dar?!
Ja, vi bor fantastiskt vackert! och sånna där dar… dom går ju över dom också och kanske är det som med allt annat att lite upp och lite ner är bättre än bara lite mitt-i-mellan hela tiden? Varm kram vännen!
Usch jag är så gnällig nu, men ääh lite för många ner och lite för lite upp eller mittemellan. Men dagarna vid havet, dom är alltid dom bästa!
En måndag i december, That’s it! Snart är det andra bullar både datummässigt och miljö/temperaturmässigt …. för er! Och inte för att det tröstar men det kunde vara värre (det vet jag), tänk (försök i alla fall)på det, att det kunde vara värre, faktiskt!
Luciorna, tomtarna och pepparkaksbarnen var i alla fall fina på förskolan! Det njöt jag av trots bedövad mun och inte så bedövat ben! :-/
Ja det kunde varit värre. MYCKET värre! Det är en sanning jag får mycket styrka och ork av! <3
Det är tur att man bara blir mamma medan man är ganska ung och orkar… Jag blir matt när jag läser om allt ni aktiva mammor ska och måste, svårt att fatta att jag har varit en.
Jag har i alla fall haft några ovanligt pigga dagar, i går livade jag glatt att jag kunde vicka även i dag om det behövdes. En sån jäkla tur att det inte behövdes…. Jag sov till tio och är helt urlakad. Fick ett oroande sms igår som fick all energi att rinna ur. När det sen inte var så illa som befarat kom inte energin tillbaka…. Kanske hittar jag den om jag går ut och letar på gamla järnvägsspåret?
Gamla järnvägsspår är riktigt riktigt bra för att hitta energi har jag hört 🙂
Vilken otroligt vacker omgivning. 🙂
Sådana här dagar finns till för att påminna oss om att vardagen inte är så grå, när allt väl kommer till kritan. 😛
Tack!! Ja… det är viktigt att se de små glädjebringande vackra sakerna i sin vardag. T ex är jag brutalt bortskämd med att bo fint. Det ser jag liksom inte eftersom det är där varenda dag. Typ. Men jag försöker påminna mig! Lite extra när det är grått…