25mars – om dilemmat att vara strålkastarbelyst vs kolgruva.

Nu har vi [läs: jag] iofs mer eller mindre gett upp hoppet att hitta en lampa över matbordet som 1) passar och 2) inte innebär byggprojekt eller 3) kostar skjortan. Min senaste idé var att bygga en egen trassel-av-massa-lampor-lampa med en hel hög hängande solitära ljuskällor, men… jag är inte elektriker så idén får nog stanna vid just det, att vara en idé. Modellen jag hade i åtanke var iaf typ sån med lite påkostad sladd, och ihop med “snyggare” glödlampor tycker jag det är görfint med ett gäng i samlad flock!

Exempel på rå armaturer med textilsladd finns på massa ställen, jag hittade den här  snygga och stilren varianten med svart sockel på Lysman. Det är snyggt att sätta på ett ”lampskärmsskelett” i metall (finns i mängder i en gul affär nära mitt arbete) men en lite påkostad glödlampa – tror de kallas koltrådslampa – med mjukt ljus är nästan bättre.

Vad vi har för belysning över matbordet nu? Typ inget alls – eftersom den strålkastarmässiga spotverksamheten som sitter i taket är ungefär stört omöjlig att använda under sittningar, däremot är den finfin som byggbelysning eller om vi skulle behöva hitta en nål i äkta mattan eller så 😀 Alternativet är alltså att ha det mysmörkt. Eller elda levande ljus. Fördelen med stearinljus är att vi får använda våra fina ljusstakar (gamla vackra malmstakar med patina och/eller älsklingen och ungdomen Nordic Light, vi altinerar). Nackdelen är att det blir varmt. Väääldigt varmt! Fördelen med att det blir varmt är att gästerna slipper frysa. Nackelen med att gästerna blir varma är att kom kanske vill gå hem. Så. Jag kanske ska ta å kika på den där idén med lampor-i-trängsel iaf? Eller be besökare klä sig tunt vid middagsbjudningar! 🙂

Jag gillar modellerna från Glød med industridesign. Ni hittar dom och fler fina vägg- och taklampor på Lysman.