07:47 gjorde jag maken sällskap på balkongen. Solen var ännu gömd och temperaturen koftkrävande. På strandpromenaden nedanför samsades joggare, strandstädare och morronpigga turister. Strax efter åtta steg strålarna över bergshorisonten och nästan genast sköt kvicksilvret uppåt i ett hujj. Området kommer snart myllra av aktivitet, ännu är det stilla. Det här är kanske dagens bästa stund?
Himlen går i spektrum från isfärg längst bort vid kanten mot det alldeles stilla havet och klaraste skarp himmelsblå rakt upp. Alla nyanser är utan endaste antydan till moln. Ännu en het dag väntar.
Imorn åker vi hem. Tack Puerto Rico! Du har varit högst tillmötesgående!
Inget “hasta la vista”?
Njaä. Inte sådär som det känns på en böjd arm… inte riktigt vår pryl. Men det var grymt bra restauranger där vi bodde. Det kan man se 😀