För ovanlighetens skull var det jag som följde med sjuåringen till skolan idag 🙂 Förutom att vi fick några minuters tid för samtal på vägen dit, hon och jag, fick jag också några snabba ord med trevliga föräldrar på skolan. De gånger jag annars sällskapar över vägarna pussar jag skolbarnet hejdå-ha-en-skitbra-dag redan utanför på cykelparkeringen, men idag var vi så inne i vår diskussion om förrgårdagsens F-2 fotbollsturnering att jag hängde med hela vägen in till klassrummet.
Det var när alla barn gått in i sina klassrum och jag stod en stund vid lagfotografierna från ovan nämda turneringen som jag hamnade i språkning med två andra jäkla najsa föräldrar. Vi tittade tillsammans, berömde initiativet till gemenskapsarrangemang och gladdes åt att allas ungar verkade ha haft riktigt riktigt roligt! De båda andra föräldrarnas barn tränar fotboll på fritiden, något de – asså kidsen – tycker är jätteskojigt, och dom frågade om eLi gör detsamma. Jag förklarade lite sorgset att tiden liksom inte räcker till för oss för kvällsaktiviteter (sena eller skitsena arbetstider för både Mattias och mig) men att hon kanske kan börja när hon är lite större, när hon själv kan ta sig till och från träningen. Den ena föräldern sa då nåt jag direkt fick en klump i magen av, inte för att hen alls sa det på ett elakt eller kritiskt sätt, utan för budskapet: små barn förlorar möjligheter redan innan de gått ur första klass. Vad hen sa? “Om dom inte är med från när dom är små kanske dom inte platsar”…
Mitt föräldraansvar är enormt. Mitt viktigaste jobb är att bygga en grund för mina barn att stå på, en stabil grund som rustar för framtida framsteg och hinder. Jag ska försöka föregå med gott exempel och jag måste planera, förbereda och utmana mina barn för allt de kan tänkas utsättas för. Jag vill göra dem till tänkande kloka individer som själva kan göra de val som är bäst för dem själva och för andra. För när de allvarliga valen och kvalen väl dyker upp, då är jag troligen inte den första de vänder sig till. Har jag redan från början jobbat för att försöka skapa starka individer som tror på sig själva och som vågar utmana sina sig själva och sina roller, då kanske de värsta fällorna kan undvikas? Så tänker jag. Men. Om jag dessutom måste se till att de redan som sjuåringar hamnar rätt i fritidsaktiviteterna… då tror jag inte att jag räcker till…
Hur tänker du här? Är det viktigt att barnen har massor av fritidsaktiviteter? Är det ens egentligen ok att kidsen ska behöva “platsa” innan de fyller tio? Till saken hör kanske att båda de andra föräldrarna har söner, är trycket annorlunda på flickor och pojkar i såna här lägen? Plötsligt tycker jag bedrövligt synd om alla pojk-föräldrar isf!!
ps. om någon nära oss känner till ett fotbollslag för småtjejer som satsar lika mycket på gemenskap och skoj som på lagspelet, hinta gärna pliis!
Jag har ingen aning om det är sant som den där föräldern sa, men det kanske det är, med tanke på allt man hör om hetsande hemska föräldrar?! Jag tycket det i så fall verkar rent ut sagt DUMT! Jag menar… tänk om det kommer ett nyinflyttat barn i 10–11 årsåldern, får hen inte vara med då? inte ens får en chans att visa sina talanger? … i så fall nästan hoppas man att det är en Martha eller Zlatan de inte släpper in!!!
Jag tror det var menat som att om dom som NYBÖRJARE inte har möjlighet att komma ikapp. En nyinflyttad Lotta, Kosovare eller Seger har säkert möjlighet att platsa från scratch! Oavsett. Det var ett slag i magen. Utskåpad redan som åttaåring… om det nu stämmer.
På ett generellt plan känns det som om just fotboll och ishockey står ut när det gäller “elit”-tänk redan från ung ålder, tyvärr. Självklart finns det olika klubbar som gör olika. Fotbollen är ju också indelad i åldersgrupper vilket gör att det såklart är svårt för en 10-åring som inte spelat boll innan att “ta plats” i ett lag med kids som spelat sedan de kunde springa….. I simningen t.ex. är det ju indelat efter kunskaper och inte ålder på träning, däremot tävlar man i “sin” åldersklass.
Här har självklart de nationella förbunden en stor roll i att styra hur föreningarna jobbar, och då inte bara genom policycokument utan genom att handfast besöka, coacha och övervaka.
Vi har haft just fotbollsdiskussionen här eftersom stora uttryckte att hen var utanför på raster när alla spelade boll, och “alla” tränar fotboll på fritiden. Då fanns det ett vägskäl där hen var tvungen att fatta beslut om att antingen träna fotboll för att andra gör det och börja nu, eller att faktiskt inte ha möjligheten att börja senare. För så är det i realiteten.
Fotbollslag för BARN borde inte vara könsindelade alls tycker jag. När det gäller barn finns inte någon anledning att dela upp, i alla fall inte före puberteten.
Jag tycker det är viktigt att de har en fysisk aktivitet i veckan och gärna också en “kulturell” från 1-a klass. I vårt fall är det simskolan men den kompletteras ju också med skridskoskola – dock är den terminen lite väl kort för att jag tycker det ska räknas som den enda aktiviteten, men vill stora bara träna simning en gång under skridskotermin är det okej.
Jag ställde krav på att delta på musikskolans introduktionstermin i andra klass, sedan fick hen välja fortsättning eller inte. . Den är på fritidstid så den “inkräktar” ju inte på någon tid och det enda vi behöver göra är att se till att få trombonen till skolan.
Konstskolan är självvald och en mycket uppskattad aktivitet. som jag räknar med att hen kan gå till och från själv från och med hösten eftersom den är så nära skolan.
Lilla har bara simskola men funderar på att anmäla till “Born to move” till hösten – om inte annat så för att se till att jag själv släpar mig till gymmet minst en gång per vecka 😛 😀 Lilla vill börja på konstskolan men det är tidigast när de fyllt 6 år.
Det blir tidvis kanske lite mycket men å andra sidan tycker jag att det är en bra blandning och vi har ju ganska stora delar av året med inga aktiviteter alls, som nu.
Där en klok tanke jag faktiskt inte tänkt förut, och nu förstår jag varför simningen passade oss så bra: den bryr sig inte om ålder eller kön, det är bara sim, lek och prestation för fulla muggar!
Vi har ju haft ganska lagom med aktiviteter tycker jag, men när jag jämför med många andra familjer förstår jag att vi är värsta latmaskarna. Men vi är väl inte såna som har behovet att ha en almanacka fulltecknad av återkommande aktiviteter. Och eftersom vi hade behövt kräva så mycket hjälp av kompisars föräldrar och/eller av våra egna föräldrar så har det liksom inte lockat att komma med förslag till barnen. De har varit görnöjda med simningen! Men nu när de ska sluta hamnar kanske saken i ett annat läge. Å andra sidan… jag hade inga mängder av aktiviteter innan jag började mellanstadiet, och det har gått rätt bra för mig ändå! Det är ju inte som att vi låter våra barn sitta i soffan framför tvn eller med paddan dagarna i ända heller…
Jaja. Vi får väl se. Kanske fotboll är en grej ändå? Det hade ju passat den här familjen rätt bra 😀 och båda två visar intresse för dans (kampsport är den stora nyfiken på mä). Vi måste ta tag i det där. Scanna marknaden sas 🙂
Åååh fotboll är ju lek när de är såhär små.. Man ska inte behöva tänka på om man platsar eller inte, dom är barn och barn ska ha roligt.. På Claras skola så fick vi betala en tjuga och så ordnade deras gympalärare i samarbete med BoIS (tror jag) fotbolls “träningar” på fritidstid
Men eller hur!! Precis så tänker jag! Det var väl därför jag blev så drabbad när jag fick den där insikten med kommentaren idag…
Fast asså sicket fantastiskt initiativ av er skola och fritids <3 Tror jag måste kontakta våra fritidsfröknar och fråga!!
Krams!
Jag tänker att jag är glad att M ännu inte är mer ledsen än bad han är över att vi måste säga nej till alla idrotter som innebär löpning och hopp. Och att jag tror och utgår ifrån att om/när han har läkt så utgår jag ifrån att han kan börja med den idrott han vill.
Jag tror få klubbar säger nej till barn som vill börja problemet brukar ju vara att för få slutar.
Jag begriper fö inte ens hur folk med vanliga jobbtider får ihop det. (Utan att ta ledigt från jobbet) . Hur man hinner hem, äta och en aktivitet följt av nedvarvning, läsa och sova, mellan 17-20 övergår mitt förmåga.
Annars tycker jag att två aktiviteter är rimligt. En sport och en kulturell. Den kulturella är på fritidstid.
Bad=vad
-det andra utgår
Få=för många
Ja det kan alltid finnas anledning till att barn inte vill syssla med en viss idrott, och i ert fall är det ju turligt! Kanske ska leta upp en ridskola för våra tre kids iaf? Läkarna hade väl rekommenderat det (likväl som simning) som motionsform?
Vad många gör braiga saker på fritids! Vi har iofs nåt som kallas Segelturen hos oss, klassöverskridande F-2 och där hittar dom på allt möjligt skoj på fredagar: i vissa lägen kan vi nog kalla det kulturellt också 🙂
Nja, det är ju inte vårt fritids som erbjuder det. Däremot har kulturskolan det under eftermiddagstid i skolans musiksal, så de går dit från fritids. (och tillbaka till fritids efteråt. Men jag tycker det är guld med organiserad aktivitet som jag inte behöver ta ledigt från jobbet för att rodda
Jo, ridning är rekommenderat liksom simning. Men jag tycker ju hästar är så förbenat läskiga…
Sånt har vi såvitt jag vet iaf inte på vår skola. En skolkör har dom (och den är hon med i) men inget annat organiserat?
i vår kommun fungerar det så att om de har tillräkckligt många elever (3 tror jag) som ska ha samma musiklärare så kommer läraren till skolan en dag och så spelar dom eleverna då. I annat fall får man som förälder antingen ordna så att barnet kan komma till den skola där läraren är alternativt kvällstid på kulturskolan inne i stan.
Ska verkligen höra med vår kommun/fritids om dom har liknande rutiner här? Med tanke på all tid som ändå spenderas på fritids hade det varit grymt att kunna utnyttja tiden till mer än lek!