Ett ljuvligt vinterlandskap á la svenska västkusten mötte mig denna morgon. Rimfrost och blankis. Vackert! Men farligt… högertassen fick vara lätt mot pedalen. Låg fart och god beredskap är la enda sättet att medvetet minska olycksrisken när isgatan ligger flera mil framför dig. Otur kan alla ha, men min erfarenhet säger att just bra framförhållning av en slump faktiskt brukar sänka risken för otur avsevärt :p Att hålla ögonen på vägen och vägrenen är ett annat bra knep att undvika olyckor, så jag försäkrar att nedan tagna foton är skjutna helt från höften (eller från strax under backspegeln för att vara exakt) i mycket låg fart. Jag gillar mobilkameran, men jag är inte farlig eller knäpp!
Framme vid Göthriks skola står älsklingsbusskuren och vinglar i vanlig ordning. Frågan är hur länge den får stå kvar där, den används inte längre vad jag vet och snart kommer nog nån säkerhetshysterisk figur å tjafsar om rasrisk och fallfara. Mäh säger jag som myser av glädje varje gång jag far förbi den blå skönheten.
Å så en grej som inte har ett dugg med vädret, väglag eller trafiksäkerhet att göra: Imorn blir de små missarna varsin livmoder fattigare. Sen får dom, hujedamej, inte gå ut på uppåt tio dagar så vi peppar oss för rastlösa och irritera(n)de små pälsar… hoppas det går bra med operationerna och att de kurerar sig fort dom små svarta!
Som Ingemar sa “det är märkligt att ju mer jag tränar desto mer tur får jag” 😉
Haha! Ja, det var väl samme man som suckade att dä gå int’ å förklar’ fö nån som int’ begrip’!