19 nov – om två älskade männskor i min absoluta närhet!

Min tuffa mamma har för andra året i rad firat födelsedag i utlandet! De allra varmaste och hippigaste hurra:n och grattisropen skickas över Europa och ner till öarna utanför nordvästra Afrikas kust! Värme har dom tydligen gott om där nere, jag får nästan dagliga rapporter om poolsim och kaffedrickning i solen! Om jag är avundsjuk? Ha! JA massor! Men det är ett perfekt att sätt att tillbringa en födelsedag, det tycker jag apsilut! Älskar dig lilla mamman!! ♥

Jag hintade ju igår att nioåringen skulle få en frisyrförändring – äntligen. Och jajamen! Inte bara hon faktiskt! Medan jag låg och googlade frisyridéer igår i sängen blev jag, från att ha varit tillfreds med mitt sådär halvlånga hår, görsugen på att klippa av det. Rejält. Så när jag på onlinebokningen klockan kvart i två inatt förstod att det fanns exakt två lediga tider… då insåg jag att ödet sagt sitt. Två snaggade skulle det bli!

Äldsta dottern. Älskade kloka coola EmmaLi! Ett barn av sin tid. Det finns mer skinn på den lilla näsan vid nio års ålder än jag hade på min vid nitton. Hon är en verkligt stark och cool mini-person som helt naturligt ofta struntar i när hon går emot normer. Hon kör sitt race. Det hon gillar gillar hon, oavsett vad samhället traditionellt säger henne om saken. Ja, hon är ett barn av sin tid och på ett bra sätt bryr hon sig inte om typiskt stereotypa attribut. Så när denna lilla mänska har bestämt att hon vill ha riktigt kortklippt hår (igen), då ska hon såklart ha det.

Jag ska inte sticka under stol med att det var ett lika enkelt som svårt beslut att boka den däringa klipptiden. Jag vet ju hur världen ser ut. För oss i vår familj, och för dom flesta vi känner, är en frisyr inget mer än hur en har sitt hår. Det betyder ingenting. Men så är det inte för alla. Och jag vill kärleksfullt skydda mitt lilla barn mot all den arrogans mänskor kan visa dom som är lite annorlunda. Dom som kämpar emot och upproriskt inte följer mönstret. Som inte faller in i mallen. Dom som väljer att själva bestämma hur de vill ha saker som samhället gärna vill ha på annat vis. Men. Jag kan inte skydda henne mot verkligheten. Inte mot all verklighet. Och jag tänker att hon, hur vår lilla nioåring, kan hjälpa till att riva stereotypa barriärer och osynliga murar. Hon är inte först! Hon är inte ens yngst. Men hon är min! Och hon är så jäkla cool!!

Eftersom jag har lovat EmmaLi att inte visa några efter-bilder blir det självklart inga såna – än. Men före-bilderna gick bra sa hon så här kommer dom!

Vi har inte stenhårt aktivt jobbat för att få den här tjejen kritisk till genusanpassade lösningar och “sanningar”. Iaf inte medvetet? Men det är klart att våra handlingar och värderingar inte gått henne obemärkt förbi, hon är klipsk den lilla mänskan. Vad vi däremot verkligen försökt fokusera på är att låta hennes egen personlighet blomstra. Och peppat henne att stå på sig, att själv ta ansvar för sina beslut! Å hon har ju att brås på – särskilt från mödernets lite envisa gener :d Men det där att hon ogillar traditionellt tjejiga saker, det har jag faktiskt inte “behövt” jobba för alls… hon älskar aktiva lekar, avskyr klänning och har aldrig fattat grejen med dockor 🙂 och långt hår, det är opraktiskt och “inte snyggt”. Just där håller jag iofs inte med henne för jag tycker ett långt hårsvall kan vara jäkligt grannt, men vi behöver ju inte tycka samma i allt 😀