Imorgon packar blivande nioåringen med sina födelsedagskalasinbjudningar i skolväskan! Vi hämtar hela klassen efter sista lektionen och går upp till Påskbergsskogen precis bakom skolan där vi först har tävlingar i lag, sen fikar (blir kidsen vansinniga om det inte bara är bullar, läsk å kakor?) och slutligen troligen fria aktiviter en stund innan vi lämnar tillbaka på skolan ca två timmar senare. Vi kommer lägga ut fällor och gift för personer med clownmasker – när vi började planera kalaset var inte idiotin med skrämselclowner så utbrett – för ve den som skulle få för sig att skrämma kidsen när jag är med.
Hur tänker ni annars inför födelsedagskalas för barnen? Vi ställer gärna upp och planerar sålänge döttrarna tycker det är skoj, men är det fler kids än sju ser vi till att vara nånstans som inte är hemma 🙂
Det är många dilemman kring kalasinbjudningar. Vem ska bjudas t ex? Här tycker vi vanligt hyfs gäller; några få, annars alla. Sen är det det här med gäster som inte dyker upp. Vi har lyckligtvis under alla år (*pepparpeppar*) sluppit undan det vidriga scenariot att många tackar nej. Har också försökt lära våra egna barn att ett födelsedagskalas är viktigt att prioritera, därför skulle vi aldrig tillåta att t ex en träning går före. Det ser vi det som respektlöst (när det gäller lågstadiebarn), men jag har full förståelse för att andra tänker annorlunda. Vi tvingar såklart aldrig våra barn att gå, men ofta handlar det om att våra attityder som vuxna smittar av sig på barnen. Det är också OTROLIGT VIKTIGT att vi föräldrar ser till att inget barn sitter utan gäster på sitt födelsedagskalas. Jag kallar det respekt och vänlig hänsyn! Och ett sätt att stoppa utanförskap och mobbing.