På väg till jobbet imorse fick jag uppleva naturen i en av sina allra skönaste former:
snöfrost och morgondimma
När naturen är såhär nästan alldeles ofattbar känns det extra tungt att ha den där klumpen i magen. Den där o(be)gripbara grå känslan. Som sorg. Då tröstar naturens skönhet. Men ändå. Förstår inte.
<3
♡
Fina du <3 Vad fattas dig?
Just nu; glädje och självförtroende mest. Men jag har stunder av ljust. T ex i lördags! ♡
Otroligt vackert!
Förstår att du går igenom en tung period just nu, hoppas att det vänder snart och att du kan hålla fast vid det fina runt omkring dig!
Tack! I dubbel bemärkelse ♡!
Jo.. det är tungt stundtals. Tror att jag är tillbaka på banan men tjoff trillar jag ner igen. Just nu (exakt nu) är det lite bättre men det behövs inte så mö för att jag ska ramla ner. Jobbigt både för mig och min stackars familj såklart, men jag har så många vänner (familj och jobbkompisar inbegripna) som stöttar, peppar och hjälper. Hade aldrig klarat det utan dom! Och såna som dig ♡ som jag liksom inte känner egentligen men som ändå tar sig tid att skicka omtankar! Sånt lyfter så mycket!! TACK!
Krams!
ps. jag ligger så gruvligt back i läsning hos andra… lovar att försöka komma ikapp! jag tänker på dig massor iaf!
Skickar lite mer blogg- <3
Även om man inte känner varandra i verkligheten så är det som att man lär känna folk så mycket lättare och snabbare i bloggvärlden.