Ena sidan av tungan är full av blåsor. Jag tror det är herpes och fifan, satanigatan, luspudlar, heliga kor och alla andra gammalmodiga och nyare svordomar i världen räcker inte till för hur ont det stundtals gör. Jag har faktiskt fött två barn (utan EDA), knackat om en sned nos och lever med åtminstone två defekta gamla diskar i ryggen men asså… det här lägger sig högt på listan. Toleransnivån brukar vara hög men smärttröskeln är passerad. Kan bero på att jag är så bedrövligt hungrig mä. Mjau. Jag brukar ta min medusin (aciclovir tror jag den heter) så fort jag känner minsta antydan till blåsor på tungan men nu hade jag bara en kur kvar å tänkte sturskt “äsch hur illa kan det bli!?” Stursk är korkad vet jag nu. Superidiot och stendum. Riktigt inbicill [sic!]. Fast efterklok är det ingen nytta till å va. Nu är det ju försent att börja äta pillren, men… om det inte är antydan till bättre imorgon vettefan asså… Då testar jag nog iallafall för värre kan det ju inte bli!?
Leicester City blev idag mästare i kavaj efter att tabelltvåan bara lyckades plocka en poäng på Stamford Bridge. Att hela arenan tjöt och sjöng lovsånger till Claudio Ranieri (nuvarande Leicester-tränare, gammal coach i Chelsea) måste såklart psykat Tottenham i Londonderbyt. Men engelsk fotboll är ju sådär AIKsk: mer håna motståndare än än älska sina egna. Aj dislajk just den biten idrott och antar att en PL-match på plats nog inte är nåt för mig egentligen 🙂