Är inte först på bollen men ämnet är angeläget så jag hakar på. V A R F Ö R ligger fokus per automatik så ininhoppsan fel när det handlar om överfall och våldtäkter? Enligt juridisk praxis kan offret tvingas berätta om tidigare sexuella preferenser och t o m stå till svars för helt irrelevanta frågor om agerande och klädsel, men det är inte det jag tänker på utan sociala och traditionell medias bevakning. När ser vi rubriker som flyttar fokus från offer till gärningsman? När får vi läsa “MAN ATTACKERADE I LÖPARSPÅR” och “MÄN ÖVERFÖLL PÅ BRÅVALLA” istället för t ex “Kvinna anmäler våldtäkt på festival”?
Vad det självfallet handlar om är att det är FÖRÖVAREN som gör fel och ska ha uppmärksamhet – om något nu ska uppmärksammas. På samma sätt som polisen ibland helt galet manar tjejer och kvinnor till “försiktighet” så borde alla ha som uppgift att uppmana ALLA att ge fan i å begå våldsbrott. Särskilt ansvar har gifvetvis alla föräldrar till pojkar, alla som arbetar med pojkar och unga män, alla som umgås med pojkar och unga män samt alla som någon gång träffar pojkar, unga män och äldre män.
Håller med dig om att vikten ligger fel i rubriksättningen men tycker ändå inte att det är fel att mana till försiktighet för flickor/kvinnor om man VET att risk finns för onyktert beteende, precis som att man ser sig för innan man går över en gata… det är visserligen förbjudet att köra på folk med bil men det händer trots allt så försiktighet anbefalles!
Självfallet inte fel att uppmana till försiktighet! Problemet här är bara att det får för stort fokus. Vi töser vet att vi ska vara försiktiga utan att nån talar om det för oss, vi har liksom fått lära oss det. Jämförelsen med trafiken är rätt bra, men här blir det lite som att be folk vara försiktiga i trafiken eftersom det finns chaufförer som är berusade 🙁 typ.
Mitt största fokus i inlägget är annars iofs medias bevakning. Där är rubrikerna sällan till offrets diskretion. Om du hajjar hur jag tänker?