Av en slump kom vi plötsligt till insikt att det är dags att lämna småbarnsåren bakom oss i köket. Det Blocket-fyndade oväntat asabraiga matbordet (från Ikea sägs det, men såna bastanta bord för jäklarimej inga smålän-/nederländska möbelföretag nuförtiden inte) som nästan lika slumpvis införskaffades när EmmaLi var en mycket liten parvel får nog se sig som pensionerat. Om någon känner att de vill ha ett rejält matbord i en ljus träfärg, misstänkt likt björk, så är det bara att hojta! Det har flera år kvar att ge hos den som inte har något emot lite utsmyckning såsom spår av barns huggda gafflar och konsttillverkning. En rejäl slipning och ett par lager färg så är det där bordet redo för en hel livstid tror jag? Hade vi haft plats hade jag ställt undan det i väntan på uterum eller dylikt. Men ett sånt lär det väl inte bli innan ungarna tagit studenten och tills dess kanske vi hinner samla på oss fler bordsmöjligheter 😀
Nå. Vad det blir istället? Ett Venus Discus från Johanson ligger på beställning. Vitt med vit fot. En meter i diameter. Hur vi kom fram till just det måttet går längs en brokig stig: först kollade vi i butiken och sen textade jag med en vän som har ett nästan likadant bord, men vi förstod att vi måste prova på plats. Funderade på att låna butikens ex, men det kändes jäklans bökigt att baxa in i ett släp och köra fram å tillbaka. Särskilt pga att vi bor i ett hus med 70cm-dörröppningar in till köket så… nä… Släpade då undan befintligt bord (skrev ju att det är massivt och väger bly) och måttade på mattan. En meter ser ju okej ut i storlek?
Fast jag är inte helt nöjd. Något gnager. Så kommer jag på det! Vi har ju ett gammalt Mammut (också Ikea, deras plastserie barnmöbler)! Skuttar upp i ett av barnens rum och mäter. Men… njä, det är bara 85cm så det ger ingen rättvis bild. Vi är på väg att ge upp när jag får en förlösande Heureka-känsla: Vi har ju ett utebord som är runt! Fort ner i källaren med mätstocken i högsta hugg. Och jajamen! 100 perfekta centimetersar ser ut såhär!
Så. Bordet alltså beslutat och beställt. Men stolar då? Vi har båda enats om Eames Eiffel-stol. Den är rätt på så många vis. Dels att den skapades 1950, dels att den känns försiktig och stämmer fint med övrig mischmasch i vårt hem. Bäst av allt? Den finns faktiskt redan hos oss i fem exemplar i Kartells Masters! – se “såhär” ovan och/eller här.
Men asså. Vet du hur många färger den där jäkla stolen finns i? Och dessutom görs den tydligen med träben också…?! Mjau. Risken finns nog att vi blandar både färger och ben i en pigg palett av DSR (stålben) och DSW (träben)!
Mer info om stolen och vackra interiörbilder hittar du bl a här!
Jag blev riktigt glad över att min man genom alla år sparat vårt första matbord, ärvt av min mormor, och det fanns redan när jag föddes, förmodligen sedan 1925 när hon flyttade till huset där hon bodde länge. Det är litet och nätt (med inbyggd låda) ich kommer att passa perfekt i stugan vi nu har hyrt.
Annars får han ovett för att han har så svårt att göra sig av med saker.
Där ser en! Det ÄR bra att spara! 🙂
Ska bli så spännande att följa er sommar i lilla torpet. Ett å annat foto hoppas jag på att få se!
Det är görsnyggt att blanda färger! Men jag tycker nog träbenet är snyggare även om stål känns mer klassiskt.
Vi har för övrigt mina föräldrars första köksbord stående. Ett stort och tungt och stabilt furubord från IKeA. Det har varit med om mycket genom åren!
Wii! Tycker du det? Jag är också förtjust i att blanda, men vill ju inte det ska se ut som hejkon bejkon… och jaaa… träbenen är ruggigt snygga men tyvärr också rejält dyrare… kanske kan lyxa med en eller ett par träben? Men ska dom vara i samma träslag då? För att inte röra till det för mö. Och isf köra två stolar med stålben, men en blank och en i mörkt stål? Vi har ju liksom inte särskilt mycket annat i metall hos oss (förutom fläkten som är medvetet oblank men ändå metallig)…
Det är la inte samma typ av bord vi har, men vårt är oväntat gammalt tror jag. Det känns trist att slänga, men det går ju inte att spara på allt heller 🙁
Brorsan har två av varje färg, tre färger. De ångrar möjligtvis att de inte var lite kaxigare i sitt färgval, de har typ vitt, beige och ljusturkos. Men det kan bli lite mycket att variera både färg och ben, det ska ju se ut som det hör ihop inte är hopplock.
Lämna bordet till second hand. Så får någon annan glädje av det.
Vilka ben har dom? Vi ska troligen bara ha fyra stolar så det får bli olika färger på alla tror jag. Men kanske en vit eller svart?
God smak saknas inte i det hedbertska hemmet! Go for it med massa färger. Stålben tycker jag!
Så roligt att du tycker lika samma som vi! Stålben och olika färger blidde det!
Stålben och fyra sitsfärger, varav en orange!
Typ precis så det blev! Plus två färger till 🙂