För tolv år sedan, på sin 88-årsdag, dog min lilla farmor. Idag skulle hon fyllt hundra! Vi lastade in min lilla farfar (97,5 år gammal) och körde till minneslunden för en stilla stund tillsammans. Sen åkte vi hem och drack kaffe å tårta min mamma bjudit på!
Jag saknar henne väldigt mycket. Vi bor i hennes hus och hon är nära mig på många vis i vardagen. Hon lämnade oss på ett vackert vis, hemma och omgiven av hela sin familj. Klockan två släppte hon för sista gången ut luften ur sin kropp och försvann fridfullt ifrån oss. Tolv år. Ofattbart oändligt länge sedan och samtidigt liksom igår. Grattis lilla Inga! Plingplong!
PS. Precis nu hoppade lilla katten Stitch upp till mig i soffan och jag får en direktdos livets kretslopp av kärlek och sorg. Katterna Misty, Schweppes och Whiskie finns också kvar här i huset och har äntligen lyckats att (sporadiskt) övertyga de nu härboende månsarna om att vi faktiskt är ganska trevliga mänskor…