(foto till inlägget från Google: RealTimePartner)
– ”Lakrits kom in med en fågel i munnen!!” ropade EmmaLi, ”fast den är död” men så var den morgonen igång.
Kattusslingen skuttade såklart direkt uppför trappan till EmmaLis rum och gömde sig. Tjejerna följde efter och från sängen ylade jag åt dom att stänga dörren efter sig. Lika delar irriterad och trött släpade jag mig ur sängen för att ta itu med fjäderfät.
Den lilla fågeln låg mellan tassarna på katten som morrade när jag närmade mig, men jag blir inte morrad på så hon åkte ut med tassarna först. Nä mig morras inte på. Särskilt inte om jag blir väckt av att det morrande objektet dragit in ett byte. Kvar under loftsängen i Emmis rum låg en liten rödstjärt (eventuellt en svart rödstjärt, min ornitologiska kunskap sträcker inte sig till att känna skillnaden) som precis som jag anat visat sig vara inte ett dugg död och som inte ville låta sig fångas alls. Den gömde sig först mellan madrassen och väggen och flög sen hit och dit över barnens huvud. Och mitt. Yrvaken och genomsvettig i makens på tok för stora morgonrock – vilken var den jag råkade få tag på i morgonmörkret – med en fångsthandduk som vapen väntade jag på att Pippi skulle landa på ett fångstvänligt ställe. När hen landade på fönsterbrädan kravlade jag osedd som en ninja fram och kastade kvickt och lömskt handduken över fågeln. Jaha. Å sen då? Mattias, som just kommit in i rummet, och jag hade stått å kliat oss i skallen en stund när Millan bah ”varför öppnar vi inte bara fönstret?” å vi bah fck hon dab:ade oss å fågeln bah flaxflax iväg å alla nöjda och glada utom EmmaLi som åkte på att dammsuga fjädrar – igen! Hon tycker det är lite surt att det bara är hennes katt som drar in byten 🙂
Men! Fem minuter senare tjöt Emmi förtjust: ”Hah! Stitch tar också in fåglar!!” och japp. Eller snarare njäpp. För utanför toalettdörren låg en klart död och stel liten talgoxe. Så. Din katt är fortfarande värst Emmi! 😉