7 feb: om en mjuk bajskorv!

6 feb: om den samiska nationaldagen.
9 feb: om olika utsikter.

Hela Miami svämmade över av mjuka emojis av typen gose”djur”, kuddar och små portmonnäer. Vanliga gula ansikten i olika utformning med olika uttryck på ögon och mun, men framför allt var där mängder av bajsemoticons. Milla tjöt längtansfullt varje gång en hög bajs kom i hennes väg – troligen inte för att just den emojin historiskt sett är en av mina allra mest använda utan av en enkla anledningen att en kudde utformad som en bajshög är rätt tilltalande för en sjuåring? – och EmmaLi kramade fler bruna teddyemojisar än jag kan räkna 🙂

Nå. Oavsett om de däringa smajlisarna var bruna eller regnbågsfärgade – en regnbågsfärgad bajskorv är nåt i hästväg, det kan jag lova – utstod vi ett evinnerligt tjatande: “kaan vi inte köpa en bajskudde? snääällaaaa!!”. Det gick sålångt att vi faktiskt funderade på om dom skulle få köpa en, men priset var det som slutligen avgjorde beslutet: 30 dollar plus skatt är inte försvarbart för en luddigt sydd skithög. Beskedet mottogs med förvånansvärd sans av båda barnen och när vi lyfte från Miami International Airport trodde jag min relation med bajsemojin skulle återgå till den vi har i min mobil, i textmeddelanden och på Instagram.

Men så för några dagar sen ska våra vägar återigen korsas, bajsens å min. Häromdan visar en av mina kollegor en bild hon tagit inifrån Gekås: en pall full med bruna små bajsar! Jag blev överförtjust! Verkligen überglad! Inte över vårt återseende som sådant, utan för prislappen som stod i anslutning till min vän. Kanske skulle två små töser få sig en skit iaf? En femtiolapp kändes som ett kap juh…!?


Eftersom just denna kollega är supergullig och mindes min förtjusning levererade hon idag, helt överraskande, en liten mjuk och leende kudde till mig! Tänk då min glädje upphöjt i trettisjutton när jag hämtar dom två små tjejerna på fritids efter jobbet. Vi går mot bilen och de ska precis hoppa in när jag viskar “kolla vad som sitter i framsätet!”. Två nyfikna par ögon spricker upp i världens wihoo när de inser vad som sitter fastspänt i bilbältet. “JAAA!! EN BAJSKORV!! skriker dom i kör och jag har inte sett någon så lycklig sen sen… äh jag kommer inte på nån skojig liknelse 😀 dom var iaf för att prata göteborgska sketaglada och lyckliga barn gör lycklig mamma och nog är det fantastiskt ett en liten leende hög med bajs kan sprida så mö glädje!

6 feb: om den samiska nationaldagen.
9 feb: om olika utsikter.
4 comments Lägg till din
  1. Hahaha… att påstå att du i dagens blogginlägg skrev inspirerat är inget skitsnack!
    Och grattis hela familjen till nytillskottet villl jag tillägga!💩

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *