Kommer hem från jobbet. Lite sjuk, trött och ledsen men med en underbar sjuåring i baksätet som sjunger med i radiodängan (“I’m so excited!”). Samma sjuåring har så oförstörd barnslighet i sig när hon igår konstaterade att det är “onödigt dumt att köra full fart på en gågata för att skada andra”. Hon blev också klart besviken på två mustanghingstar i BBCs Planet Earth som slogs. “Varför pratar dom inte bara om saken? Där är ju massor av vatten, det räcker ju till alla!?”. Jag älskar barns ljuvligt sunda lösningsfokusering. Många gånger är det sagt; världen vore en fredligare plats om inte vuxna (män) satt vid makten överallt…
Sen skulle den vara mindre läskig om terrorister (oftast också män) lät bli att finnas till. Men jag vill ändå fokusera på det positiva. På att vi står starka mot hat, att vi kämpar för omtanke och solidaritet. Jag tror på medmänsklighet. Jag önskar barnen hade fått råda mer. Jag tycker också som dom, men har varken makt eller mandat att göra min röst hörd. Men i det lilla tar jag plats. Och där ropar jag högt att fredlighet är vackrast!
<3
♡