Förutom banken hann jag också avsluta Projekt Tusenbitars här hemma. EmmaLi fick lägga allra sista bitarna och jag måste säga att detta pussel satte mitt logiska tänkande och minne på prov lite oftare än jag är van vid! Brukar inte välja pussel med så stor yta “likadant” utseende, men det var inte fullt så besvärligt som jag trodde det skulle vara. Jag arbetade fram ett system; sorterade pusselbitarna efter fysiskt utseende, och i små doser – orkade bara behålla koncentrationen och viljan uppe en ganska kort stund per gång i slutet – så lyckades jag till slut!
Fick då och då lite hjälp av resterande familj och vi kan väl konstatera att det här med pussel som rekreation… öh… nä skulle inte tro det! Mindre avslappning än frustration fler gången än en 😀
Har pusslat väldigt mycket genom åren, och även sådana som består av 500 bitar himmel, 500 hav och 500 skog…. Sorterar alltid först efter färg och sedan vid behov efter typ, dvs hur många pluppar resp hål. Nu har jag ett påbörjat pussel jag hittade i pusselmattan när jag flyttade. Har dock ingen låda. Utmaning av en helt ny sort….