Att resa gulklädda till fotbollsmatch i Falkenberg… det är så långt från vad jag nånsin trott vi skulle göra att jag förmodligen skrattat om någon påstått det för några år sen. Men nu finns en ny, riktigt fin arena i vår södra grannstad och på denna spelades det ikväll landslagsfotboll så det var bara till att damma av de gamla tröjorna från Tysklands-VM 2006 och köra!
Matchen var damernas genrep inför EM i Nederländarna om en vecka, ett vänskapsmöte mot Mexico (rankade 26 i världen, mot Sveriges plats 9 – de svenska herrarna är som jämförelse rankade 18 i världen) där vi var med och slog besöksrekord. Vi var de 4 personerna över 4200 åskådare på läktarna till det som idag faktiskt fick heta Falkenberg Arena och inget annat. Kanske kändes “Alkoholfri” för våldsamt när UEFA är inblandat?
Jag har aldrig sett damfotboll på denna nivå live förut. Det är en annorlunda upplevelse på flera vis: det vimlade av ungar på läktarna, läskflaskorna köpta i kiosken hade korken kvar, inte en enda gång hörde jag någon skrika fula ord (utom en liten kille bakom oss som tjöt “domar’n!!?” när en svenska snubblade i Mexikos straffområde), få fula efterslängar på plan och håll i dig nu, inte ett enda teatraliskt spelarfall med efterföljande åååh-jag-döööör. Klart underhållande spelvärde i en sån match! Tänk om männen kunde ta efter damerna där. Herregud jag kan knappt se en herrlagsmatch utan att få kli numera: maken till lättrillande och ömtåliga spelare. Och dom ÄR inte klena grabbar egentligen. Det här skådespeleriet har bara blivit en onödigt irriterande ovana hos alla herrlag i fotboll, oavsett nivå verkar det som. Skärpning, fräser jag. Visa lite snippa istället för stake så håller ni er nog på benen!
Vi hade lite vissna platser, i sektion E precis vid målområdes främje linje, men placeringen så långt ner på plan gjorde att EmmaLi på nära håll fick se sin stora idol göra flera fina räddningar! Läktarna är brant lutande så alla ser nog bra oberoende av vem de har framför sig, men det var bra att Mattias valde platser på “första” raden i övre sektionen för vi hade en bred gång framför oss och därför extra bra sikt. Däremot kanske barnen hade ett räcke i sitt synfält kom jag på nu, men de är vana vid Påskbergsvallens ståplatsläktare med stolpar och räcken ålouverthöplejs så de tyckte nog det var lyxigt att få sitta så högt och ändå se bra:
Aversionen mot gula tröjorna då? Njo. Falkenbergs forna Allsvenska lag, FFF, spelar i ännu kycklinggulare ställ än Elfsborg och som fostrad Varbergs BoIS:are bär det emot att klä sig i nåt annat än grönt i dessa båda städer. Nästa gång vi besöker Falcon Alkoholfri Arena; i derbyt mellan FFF och BoIS söndag 30 juli, då blir det grönt och skönt för hela slanten. Men då skippar vi bilen och hoppar på Klacksparksbussen. Inte bara för att få det sociala och kunna ta en öl ihop och utan också för att slippa kaoset att ta sig ut från parkeringsplatsen efteråt… maken till planeringsmiss den parkeringen är alltså!? Vi stod i kö i evigheter innan vi följde strömmen bakvägen och smet runt för att komma därifrån.
Nu är det f’resten slut på tvådagarsledigheten. Imorgon väntas jobb med efterföljande sexdagarsvecka och jag hoppas på bra drag och många glada kunder! Två veckor kvar till semestern. Jag räknar med att dagarna kommer rusa både dit och förbi och innan jag vet ordet av är det höst igen. Ibland önskar jag lite att jag var barn igen. Evigheten i ett stundande sommarlov! DEN känslan saknar jag!