Varning: långt inlägg 😁
Sicket kaos igår…! Mattias kom hem dyngsur efter att ha moppat till Salarin för att reglera skulden – i mörker och ö s r e g n . Planerade dubbeldejten med Singbloms och Sjögräs fick bokstavligen tas rain check på för vi vågade inte riskera behöva ha blöta kläder på båtturen idag allihop 🙁
Men nog om igår. Nu om idag!
Blev upphämtade av glad privatchaufför med effektavgasrör före utsatt schema imorse och färdades i god tid och med gott om plats till Saladan Pier. Väl där lite kaos som alltid men ombord på båten en halvtimme försenat och EmmaLi å jag kunde sitta på fördäck genom mangrovet och fram till Koh Ngai. Såg apor bland träden i träsket och hade sen en lugn härlig stund till första stopp som alltså var Ngai.
Andra stopp var Koh Muk (eller Mook?) och vi satt superbra på sätet längst fram inne i båten.
Vi åkte med Bundhaya Speedboat och även om båten var ganska gammal var personalen som alltid ung och rask. Och svettig. Galet mkt väskor att kasta på och av på varje ställe!
Från Muk kunde vi se Koh Kradans omisskännliga profil.
Tjejerna kände igen sig faktiskt och frågade vi inte skulle åka dit nån mer gång. Jag är tveksam. Men vem vet? Snorklingsrev precis intill stranden! Det är vardagslyx som lockar. Men… det är också hårt arbete för personalen på ön.
Jag befarade att det skulle börja slå lite mer när vi kommit ut på öppet hav men oj så fel jag hade! Vi åkte på ett salongsgolv till hav och det stackars lilla kinesiska barnet som kräktes om och om igen hade enligt danskarna bakom oss börjat göra det redan när dom stod å väntade på land.
Ungefär 90 minuter sena anlände vi vårt lilla enkla paradis. Taxibåtarna låg och väntade för att tendra oss.
Tio personer bidde fyra sällskap och bagagehögen var betydligt beskedligare 🙂
Ytterligare en glad chaufför och humöret blir genast om möjligt ännu mer på topp! Å det kändes faktiskt helt okej då att vi inte fick åka med killen i Chelsea-tröja!
Nu var vi här. The Isla Bonita!
🌴🌊☀️
Ä n t l i g e n ! Framme på hela resans huvudsyfte. Efter den ofattbart smidiga båtresa hit (extra lång iofs, men smooth!) bidde den lattjolajban långsvanschauffören som tendrade oss till land den perfekta inledningen på våra fem dagar här!
Å så våra små juveler!
Strömlösa men allt annat än håglösa bor vi i år i en familjebungalow som är superstor och perfekt rymlig för oss! Tidigare fanns bara en, B2, den vi bor i men nu har dom byggt ut tre bungor till för att passa större sällskap. Tjejerna blev lika paffa som jag när de kom in: ”det brukar ju bara vara så stort som det här!” (dvs den lilla, första delen liksom), nu har vi mer än dubbelt så stort!
Efter sen lunch (fantastisk mat här, och ja, riset behövs som dämpare! 😜) hoppade tjejerna i plurret som är omänskligt turkos och sen dök lilla konstruktören i skuggan av palmen till vänster i bild rakt ner i sitt grävprojekt i sanden 🌴
Saxat ur mitt instagraminlägg tidigare idag:
”Tidvattnet är på väg bort så snart går det inte att bada mer men jag sitter här i ”matsalen” och låter vinden smeka mitt ansikte och bara är. Det här. Det är så ljuvligt och så välbehövligt. All stress ska lämna kroppen och sjukdomar blir små bekymmer för de tre jag älskar mest i världen är här i paradiset med mig ❤️”
Skickar kramar till alla mina vänner och nos-bekanta och till familjen hemma för nu, nu har Ullisar landat 🙏🏻
Låter underbart! Njut av semesterlivet 💖
Det ÄR (eller _var_ helt fantastiskt)! F’låt jag inte svarade på kommentaren förrän nu 😖
Så skönt för er, här ligger snön!
Å den ligger kvar snön! Är inte det ovanligt?
Kramar och så härligt det verkar!
Tack! Roligt att jag lyckas förmedla lite paradiskänsla så det går att förstå hur magiskt fint vi hade det!!