Som inbiten kvällsmänniska är jag av oförklarliga anledningar alltid klarvaken strax efter kl sex här på Bulon Le. Eller… oförklarliga är dom kanske egentligen inte. Jag menar, det här! Jag vet ju att det är det jag får!
Idag fick jag sällskap av Mallias (som också tog bilden). Vågorna rullar och vinden blåser, fast ändå… det råder en stillhet under denna tidiga golden hour som är mer mindfullnes än något jag någonsin kan skapa på annat vis. Att få sätta fotspår först i sanden. Lyx på ett vis jag har svårt att förstå och finna ord för.