Jisses. Jag tänker och drömmer och lever bara i vår lokalflytt just nu. Behöver bryta mönstret och få in lite annat i livet känner jag! T ex fokusera på att kidsen är helt magiskt bra som imorse gick till skolan själva eftersom Mattias och jag gick iväg till ett morgonmöte trekvart innan dom skulle gå hemifrån! Och kanske skulle jag umgås lite med folk under otvungna förhållanden (dvs inte såna jag pratar med på jobbet, om jobbet, eller för jobbet)? Men den tiden hittar jag liksom inte just nu. Gött då att lyckas stjäla några andetag med goa kollegorna och prata om heeelt vardagliga saker! Så många andra träffar jag ju liksom inte nuförtiden :p
Min denguekonvalescens går framåt, tackar som frågar. Fast så slocknade jag iofs i soffan ett par timmar nu ikväll…
Har inte hört ett ord från Försäkringskassan ang min sjukskrivning efter att jag lämnat in min ansökan. Men jag låter tiden ha sin gång. Det har inte ens gått en vecka. Mer oroande och irriterande då att jag inte heller hört en viskning från försäkringsbolaget ang vår sjukdomar på resan. Vet inte om det är ett bra eller ett dåligt tecken? Jag påminde/mailade med vår handläggare i slutet av mars, återkopplade igen för en vecka sedan och därefter har det varit tyst. Är den långa väntetiden till vår för- eller nackdel och går den att använda som “argument”. Förra gången vi hade en svår sjukdom på resa (våra kids har ju alltid varit mer eller mindre sjuka på semestrarna men vi brukar faktiskt inte lägga tid på att få ut något från hemförsäkringens reseskydd efteråt, även om vi träffat läkare och fått sjukintyg på plats, eftersom vi sätter barnens sjukdomar på “svinnkontot” och försöker glömma dom) gick handläggningen med vändande post och vips satt pengarna på vårt konto. Det är rätt många år sen iofs så rutinerna har kanske justerats? Men som sagt. Pekar den långa handläggningstiden mot fällande eller friande dom?
Hojta i förväg om du ska på möte bortåt mitt håll så lovar jag att hitta tid för en snabb kaffe!
Apsilut! Men jag tror vi är färdiga där borta nu.