P a r c d u C h â t e a u

Många inlägg i en rad nu men jag har så mycket jag vill visa från Nice!

Här t ex bilder från vår picknick på slottsbergsparken sista kvällen. Vi börjar nerifrån gamla stan:

Vi promenerade uppför berget där det fram till 1705 låg ett slott som jag tror påminner om fästningen hemma i Varberg. Dom var iaf samtida och på en ritning jag svepte förbi nerför berget senare på kvällen såg jag bastioner liksom dom på vår fästning. Utsikten från toppen är helt fantastisk och trots att vi bara spanade åt syd och väst så gissar jag det en klar dag går att se till Monaco och förbi österut? Om där inte är berg i vägen på uddarna?

Jag önskar jag läst på lite om historien om slottet, och om Nice som helhet. Jag vet att staden grundades av grekerna och har tillhört olika grevskap och senare varit italiensk och nu fransk. Varför slottet revs vet jag inte men det var i tiden för när Karl XII var och härjade i Turkiet väl så vi svenskar borde vara oskyldiga till eventuellt trassel med nationsgränser här? 🙂 Efter att slottet rivits iaf anlades en park på platsen. Här finns också ett byggt vattenfall som uppskattas av turister och fåglar i värmen:

Väl på plats där uppe hittade vi en bänk i skuggan där vi öppnade vår numera väldigt skummande flaska mousserat vin, lyssnade på bänkgrannens musik (arabisk eller hebreisk, till min genans hör jag inte skillnad), pratade om allt möjligt, tittade på utsikten och sen streamade vi intåget på Påskbergsvallen där BoIS mötte HIF eftersom vi hade en liten maskot på plan! När vinet var slut traskade vi långsamt nerför berget och en stund längs Promenade des Anglais.

Efteråt gick vi till en vinbutik vi blivit tipsade om men den franska attityden motade bort oss (alltså det är helt vansinnigt så otrevliga dom kan vara i det där landet!?) så vi fick inget vin, letade upp ett hål i väggen där alla var glada, åt kvällsmat och gick hem till hotellet! Och nej! Vi var INTE otrevliga, inte ens ett litet dugg, och fick fantastisk service av en liten dam i den där vinbutiken. Hennes make däremot… han slet flaskan vi fått av frun nästan ur handen på Mattias och förklarade ilsket att den var bokad, “det vet min fru om”, och vi stod där handfallna på väluppfostrat svenskt vis men förklarade för den generade frun att vi självfallet inte köper några av de andra flaskorna heller och vips sparade vi hundratals euro men förlorade energi och glädje på ytterligare en tjurig jefla fransman!

Nu lämnar vi det här landet och glömmer dom tjuriga gubbarna och minns dom ljuvliga stunderna av stillhet och fräscha smaker och gott vin och sol och turkos hav och promenader i gamla stan och längs stranden. Hit kommer vi gärna igen! Kanske i sällskap av några vänner?