Eftersom “alla” undrar har frågan gått från att kännas lite sådär glatt-nervöst-skruva-på-sig till att bli nervöst-tjatig-och-nästan-jobbig. Vi vet nämligen inte när vi öppnar butiken i nya lokalen. Än.
Byggprojektet att göra om en trevånings banklokal till lägenheter och butik har dragit ut på tiden. Om jag minns rätt stod det klart ganska sent att vi inte skulle kunna komma in enligt avtal (dvs 1 april/skärtorsdag) men helt överraskad var nog ingen. Jag menar, Mattias å jag har varit inblandade i renoveringsprocesser förr, hyresvärden har lång erfarenhet av byggnadsprojekt och byggarna har ju… tja, renoverat förr 🙂 Att det däremot skulle bli så mycket förseningar pga leveransproblem, det hade jag faktiskt inte räknat med. Allt från fläktsystem till glaspartier till ren inredning har inte dykt upp i tid och då blir det såklart omöjligt att kunna bli klar. Senaste bakslaget är att ett gäng dörrar, bl a den till vårt kontor, blivit transportskadade men där kom entreprenören och jag överens om att ändå montera och sedan byta dörrbladet i efterhand. Vad värre är, är att vi fortfarande saknar vårt nya lås och vi kommer såklart inte kunna börja bära in varor innan vi kan låsa om oss på ett av försäkringsbolaget godkänt vis (nä! lokalerna är _inte_ olåsta nu såklart!). Men vet du… det är inte som att vi skulle hänga ekipering på måndag eller så ändå :p såhär såg det ut i lokalen i torsdags:
Nu ska jag avslöja något.
Länge satsade vi på att premiäröppna Lolles i nya lokalen 25 april. In i det längsta jobbade alla inblandade hårt för att nå det datumet. Men ju närmare vi kom, ju troligare verkade det att målet inte var tillräckligt långt ifrån. Vi sköt det försiktigt framför oss, en dag i taget, men till slut stod det klart. För oss och för alla. Det gjorde lite ont när vi i veckan tvingades acceptera att premiär v17 var orealistiskt. Omöjligt för att tala klarspråk. Så mycket hade stått och vägt på hoppets kant men där och då slogs spiken i kistan. Just sista veckan i april har en stor eventhelg i Varberg och vi hade verkligen velat rida på den vågen men nu stod vi utan surfbräda. Nu måste vi börja på nytt, ta nya tag. Skapa en egen våg. Inbokade möten och leveranser måste bokas om. Och min tjänstledighet från Netonnet t ex som är slut 30 april… skulle jag inte få ha möjlighet att vara med på premiären? Skulle dom ens klara den utan mig? – nej jag är absolut inte den viktigaste personen i kedjan, men alla kuggar i hjulet behövs för att ro det här skeppet i land! Nå. Om det är något jag lärt mig i livet så är det att nästan allt löser sig. Nästan. Alltid. Att vi har en god dialog med projektledare, entreprenör och fastighetsägare är så otroligt skönt! Min pappa har lärt mig mycket om förhandlingar och vi la mycket jobb på att få allting rätt från början. T ex vet jag att bästa resultatet av en god förhandling är två nöjda parter, och “en lyckad förhandling är 20% kontrakt och 80% kontakt”, så den biten känner vi trygghet i. Och min chef på WSU är som vanligt otroligt hjälpsam mot mig när saker skiter sig: min tjänstledighet förlängdes utan knussel med några dagar. Pulsen gick ner, stenar föll från hjärtan och vi är tillbaka på banan! Plötsligt kändes beslutet som nyss var ett nederlag som en möjlighet. Vi är ganska lugna. Nu har vi en tidsplan som äntligen känns duktigt stabil och vi jobbar mot ett roligt mål! Bäst av allt? Att alla verkar vara beredda att hoppa med oss på tåget!
Vad vi grubblar och sover dåligt över nu är inte längre “kommer lokalen hinna bli färdig i tid” utan “kommer vi bli färdiga i tid?” 🙂 Det är änna en rejäl och positivt förskjutning av oro när parametrarna är mer beroende av detaljer en själv kan råda över än av dom som måste roddas av andra. Vi älter också inredningsidéer, hur vi rent praktiskt ska lösa själva flytten och hur allt ska placeras och få plats. Att all inredning ska hinna levereras och färdigställas i tid förresten, det räknar vi med. Annars hade det gått bra att ligga sömnlös över det också :p Hjärnan är självklart full av oro för fler praktiska detaljer av typen “hur kommer det gå med affärssystemet och nya kassan?” och “har vi ens inredning så det räcker?” läs: fortsättning på “hur vi rent praktiskt ska lösa själva flytten”. Frågan är hur vi enklast, samtidigt och smidigt, fysiskt flyttar och praktiskt inventerar samtliga artiklar från gamla butiken/analoga systemet in i det nya digitala. Planen är också att snyggt få in plaggen på nya platser i nya butiken och de dubbletter som inte får plats i butik får bo på lagret. Sen finns det gott om plats för grubbleri kring skojigheter som “premiärerbjudanden”, “leverantörsbesök”, “tilltugg”, “samarbeten”, “inredning” (igen) samt framför allt… “väl formulerad och placerad annonsering”.
Så. Pliis, vi ligger lågt en kort slag till men snart… snart vågar vi dela med oss av svaret på den där frågan vi får åtta gånger om dan: “När flyttar ni in i den nya lokalen?”!
Det kommer att bli jättebra!
Hoppas du har rätt! Vi är många som länge jobbat hårt för att få ihop den här spännande säcken!