Min farmor och farfar hade en otroligt fin liten möbelgrupp, klädd i grön plysch. Soffa och två fåtöljer. Inte originaltyg har jag förstått (den var nog vinröd från början, det är svårt att se exakt kulör på gamla svartvita fotografier 😉 och den stod i vårt hus från att det var nybyggt, dvs 1956, till att Mattias och jag flyttade in 2002. När min farfar dog i höstas var det egentligen bara två saker jag önskade ärva: den lilla soffgruppen och farmors Mon Ami. Kaffeservisen har farmor (som lämnade oss redan 2005) sagt att jag ska få, och även om servisen idag finns i nyproduktion så är det ju just _denna_ jag ville ha. Det roliga är att såna där femtiotalsprylar varit min smak i säkert tjugo år, dvs sen långt innan det varit på modet igen, och många har nog i smyg skrattat åt min vurm för gammalt teaklaminat och bröstpanel i badrummet. Men nu, nu är min älskade farmors gamla servis min och detsamma gäller den lilla gröna plyschgruppen. Jag saknar både farmor och farfar så mycket och äntligen finns dom hos mig mer påtagligt än tidigare.
I en hyrd liten lastbil (med baklucka för att underlätta) kördes så idag det allra sista från farfars lägenhet. Mattias och hans pappa var grymma som kånkade och bar resorbottnar, mattor och små lådor. Så värst mycket var det egentligen inte, men svagast-i-stan (dvs jag) blev helt slut av att släpa utemöbler i plast…
Och ja! Soffgruppen står nu hos oss i biblioteket istället för den gamla blå som Mattias hade med sig in i bohaget. Just nu är allt bara huller om buller så några interiörbilder vill jag inte visa, det kanske kommer senare, men en sneak på möbeln kan jag visa:
I lastbilen stod en festlig apparat som kunde gjort oss självförsörjande 🙂 ibland önskar jag att jag haft lite mer skills i köket 😜
Apropå nåt helt annat så har det i trädgården börjat knoppas. Saknas såklart energi till att rensa och städa i landen men det är väldigt fint att se de små lökarna sätta fart!
Imorgon jobb igen vilket verkligen känns både tungt och roligt. Att vara så fysiskt matt och svag är påfrestande, och jag trots att jag vet att jag låter gnällig så vill jag att det ska gå lite fortare med återhämtningen minsann.
Glad helg!
Så underbart med farmors gamla! Den servisen är så fin! Tänk bara på att den äldre förmodligen har dekoren utanpå glasyren och inte trivs med att åka diskmaskin!
(Jag har gjort misstaget med några av våra amanita som Kenny ärvt av sin farmor. Vårt vackraste porslin och det enda i vårt hem som handdiskas)
Visst är det ljuvligt att veta historien bakom en ärvd servis! Bra råd att inte diska i maskin, har redan bestämt att det blir handdisk på denna så det var skönt med en “konfirmation” på att jag tänker rätt!