Nytt år, ny vilja att börja om. Det hör liksom till att vilja starta på nytt efter nyår. Ju äldre jag blir ju mer dämpad blir den känslan och till i år har jag lämnat lika få nyårslöften som vanligt (dvs inga alls) och jag har om möjligt börjat året i så exakt likasamma anda som jag avslutade det förra att jag faktiskt knappt kan minnas vilka dagar som hör till vilket år! Men vad spelar det för roll? Igenkligen [sic!]? 🙂
Nåt har jag ändrat detta nya år iallafall: jag har bytt header på bloggen. Kanske har jag också som undermedveten vilja att återgå till mer åsikter å ventil och mindre dagbok, men… vardagslunken i västkustlivet får hänga med. Dock med något uppdaterad bloggbeskrivning och sidomenysammanfattning.
Förr:
Nu:
När jag ändå ändrade headern bytte jag också typsnitt i både rubriker och brödtext. När en ändå håller på liksom. Nu återstår att se hur nosarna utvecklas under 2019. Den som hänger med får se!
Tjenixen!
Fin header!
Det roliga med en blogg är att den har möjligheten att vara så mycket. Du nämner dagbok och ventil, den kan vara en åsiktskanon, informationscentral, minnesbank, kommunikationsmedel… Det är upp till varje bloggare att forma den, vilket jag gillar. Det jag saknar lite är hur bloggar för drygt tio år sedan mer var en social plattform (jag har lärt känna många trevliga personer via bloggandet och träffat många). Numera känns det som att mångas mål med en blogg är att skapa ett eget varumärke, att det handlar med om att bli en influencer än att bara vara sig själv. Tur att du fortfarande bloggar och skapar bra balans i bloggvärlden, tycker jag!
Vilken otroligt snäll och glad kommentar att få! TACK för att du tar dig tid att läsa och tolka och ge respons! Särskilt när den är så vänlig <3
Jag tänker som du, att jag saknar det gamla sättet att umgås via bloggarna, det där som nu istället finns på andra plattformar (som t ex Instagram). Jag har "vänner" jag aldrig träffat men som jag liksom ändå känner för att jag läste deras bloggar för femton år sen!
Att många nu bytt plats till det mycket mindre krävande Instagram (ett foto och några snabba rader istället för en genomtänkt och arbetad text) är väl vad vi orkar med idag? Visserligen är det inget femminutersjobb att vara produktiv och läsbar på IG eller FB heller, men jag känner ändå inte att det är lika tids- och energikrävande som den traditionella bloggen kan vara.
Jag är glad att jag har bloggvänner som du, som fortfarande har lust och ork att kämpa lite mer med texterna. Din blogg är verkligt underhållande och även om jag nog är lite mer utlämnande i mina nosar (jag dagboksskriver ju ibland) och jag därför inte "känner dig" så väl som jag kanske gjort om du postat selfies och tjatat om semestrar (som jag 😉 så är du ändå en av dom jag räknar som mina bloggvänner, och såna växer verkligen inte på träd idag! Och så skriver du klokt och nyanserat och otroligt underhållande och roligt, att DU finns är tur tycker jag!
<3 <3 <3
Tack! Och så sant med investeringen av tid och energi i texterna.
Då fortsätter jag väl och blogga ett tag till… 😉
Jo, det är en del jobb… och ja det måste du verkligen göra!