Det är med barnslig förtjusning jag ser min stad färgas vit! Personen bakom mig på bilden ovan älskar’t som synes not so much 😀 Stora flingor, oroväckande stora, faller från den snögrå himlen och min erfarenhet viskar att när snön är kramig redan när den träffar marken… då ligger den inte länge. Men underbart är kort och jag njuter om det så bara varar för några timmar!
Vi Hallänningar vet knappt hur snö ser ut. Om du tittar på en meteorologisk Sverigekarta så sträcker sig året runt en grönt orm längs med kusten, från typ Laholm och upp till Kungsbacka. Det är gruvligt orättvist att vi nästan jämt bara har grå vinter och även om jag vet att många avskyr snön så tror jag att snö för en snöhatare är detsamma som höst för en hösthatare. Dvs det går inte att se det positiva för det en ser som negativt
Vintern Milla föddes var nog den snöigaste jag kan minnas i vuxen ålder. Vad jag minns var det inte vitt när lilla miraklet kom till oss den 15 januari 2010, men jag vet bestämt att jag sen släpade barnvagn över vallar höga som danska berg och att det där med “sketalånga barnvagnspromenader”, som jag var bortskämd med tillsammans med lilla kolikbarnet som föddes i november två år tidigare, kunde jag bara fantisera om. Men fram tills att kommunen bestämde sig för att sprida sylvasst flis längs trottoarer och gångstråk gick det ändå rätt fint att putta barnvagn (med pytteebäbi) och dra pulka (med ljuvlig 2,2-åring). Sen var det till att köpa nya pulkor varannan vecka eftersom flisen slet stora hål i botten på dom, och när en tröttnade på det (eller om det kanske t o m var så att varenda pulkaffär i hela kommunen hade fått stänga) blev det till att sitta inomhus tills det smälte, eller packa bäbi i bärsele under jackan. Men missnöjd, det var jag såvitt mitt selektiva minne kan erinra sig, inte en endast gång med detta fluffiga vita ljuvliga!
Igår blev det apostlahästar till jobbet. Maken, som skottat trottoar och gångstråk, på morronen var lagom förtjust när vi pulsade ner längs Träslövsvägen. Frun däremot, dvs undertecknad, sken som en sol och lät inte sällskapets ihärdiga försök att sabotera hennes glada selfies grusa humöret:
Kanske inte så underligt att han var en smula oförtjust iofs. En fotolins i nyllet när en skottar blötsnö är kanske inte perfekt uppladdning för mysig promenad 😀
En blöt iPhone har skitdålig respons på touchfunktioner upptäckte jag. Men ingen nöd går på den som istället skjuter loss via volymknapparna! Och att fingrarna på höger hand började stelna av köld spelade inte heller nån roll när naturen ser ut såhär liksom?!
Den glade skjortförsäljaren vi hade inköpsmöte med first thing in da mörning bjöd på fralla och vi bjöd på kaffe och en signerad order. När allt var nästan klart ringde det från skolan och nioåringen blev hemskickad pga ont i halsen. Mäh och blä. Februari är knappast årets friskaste månad och jag har *peppar peppar* inte varit sjuk sen jag-minns-inte-när. Sannolikt jinxar jag sviten nu men ödet kanske också hoppar över mig i sjukdomskarusellen denna gången?
På hemvägen traskade jag inte fullt så glad som på morgonkvisten. Dels såklart med anledning av usslig nioåring hemma. Dels på grund av slaskväder.
Under natten har temperaturen krupit mot (och över?) nollstrecket för att sen dra sig rejält under. På marken är det alltså betydligt gråare idag än igår men eftersom solen skiner från en blå himmel är vädret ändå underbart! Du anar nog mina benhårt hålla tummar för att det snarast kommer fler lågtryck i kombo med minusgrader. Och att det däringa slasket inte fryst på så illa att folk bryter lårbenshalsar och annat. Men en gråbild får ändå avsluta inlägget. Ihop med att jag berättar att jag gjorde en god gärning på hemvägen igår när jag hjälpte en farbror över gatan. Han gick försiktigt och med pingvinsteg, men de slaskiga och delvis frusna vallarna som plogbilen dragit upp var rätt besvärliga även för pingviner att forcera. Så jag erbjöd en arm.
Tänk om goda gärningen skapar karma och väder-ödet står mig bi? Vore jämrans fina fisken isf! Och eftersom vår nuvarande bil snålt bara driver på två hjul (istället för som den gamla på fyra), så känns det under rådande omständigheter helt okej att ha promenadavstånd till jobbet numera 🙂
Tjenixen!
Just det, där var två år i rad med mycket snö.Tror mig minnas att det krävdes norrlandsplogning två vintrar i rad. Kan också minnas att jag seriöst funderade på att köpa vinterhjul till vagnen men tyckte det var onödigt.
Vintern efter kom första riktiga snön redan i slutet av november (Jag hade två veckor med vinterväghållningsjour med snöstorm innan vi begav oss söderut till nyår) och när vi kom hem sent i mars låg fortfarande drivor kvar efter snöskottning.
Jajustdetja! När åkte ni er långthaimout? 2011? Isf stämmer det ju att det var två ljuvliga år snö i rad just då.
Jag minns inte om det var -10 eller -11 som det egentligen inte var norrlandsskottning på vår gata egentligen, men efter att vi kämpat med trottoaren som varannan dag blev överskottad av lastbilarna som skottade gatan så skickade först kommunen en liten bil som skottade vår trottoar, men två timmar senare blev även det överskottat och när jag ringde och skrattande frågade om de kanske kunde notera norrlandsskotning hos oss så föll Kaspersson till föga och godkände 🙂 Antar det måste stå noterat nånstans för att vi ska slippa bli skadeståndsskyldiga vid en eventuell olycka?
Vi åkte mellan jul och nyår 2010. Så vintern 2011 var vi borta. (Och jag fick mycket beröm av Kaspersson för mitt hanterande av de två snöstormarna som jag åkte på november/december 2010.)
*tumme upp*
Tjusiga bilder och fyndigt skrivet 🙂 Håller tummarna att karma-önskningen faller in.
Tack! Asså, liiite vitt fick jag ju ha – jämfört med hur det brukar vara hos oss så är typ tre dagars snö bamsehärligt!