Kan nog säga att jag fastnat! Det tog en vecka… eller nä, det tog fyra dar 🙂
Nu riskerar jag såklart att jinxa alltsammans, men jag “kan” ju det här med löpning. I min ungdom rände jag i landsvägsdikena i tid och otid, brukade springa 8 km på en trekvart ungefär vilket inte är nån kanontid men åtminstone ett riktmärke. Men eftersom det är mer än femton år sen jag sist befann mig i ett löparspår och ca sex år sen jag senast gav mig på att långpromenera aktivt (kolikbarn änna) börjar jag verkligen från noll.
Efter tips från vänner cyklade jag redan efter första löp-försöket till sportaffären och bad om hjälp. “Hjälp”! sa jag, och det fick jag. Fotanalys (jag är som typ alla andra överpronerande) och testa utvald sko på löpband. Fast… nu blidde det ju inte den hon först rekommenderade… 1500:- för ett par dojjor känns lite kraftigt när jag inte ens säkert vet om kroppen håller. Dessutom resonerade jag såhär: om jag börjar med en billig sko har jag nåt att morot:a mig med! Eller alltså. Billig…? Njä. Niohundra på rea – ord pris 1300:- påstod säljaren den kostat annars men det är ju inte säkert 😉
Idag gav jag mig ut på mitt tredje joggingpass. Har låtit Runkeeper hjälpa mig med ett motivationsprogram (skratta inte nu): 5K för nybörjare heter det. Spöregn och friska elva grader är inget hinder för en gammal hästtjej; hej vad det gick – efter mina förutsättningar alltså! Lyckades springa riktigt långa partier och hann efter två gå-partier in i andra andningen innan lungorna gav upp. Frågan är nu hur stor nytta en halvtimme på träspånet gör för kropp och kondition, men jag måste ju börja nånstans.
Klurigt är det ju för en kladdfobiker att nya dojjorna är vita, men… å så tänkte jag att det är coolare att ha skabbiga gamla kläder och “fula” dojjor (dom dyrare är klart snyggare/stilrenare) för en som springer kasst än att komma pustande i skogen i svindyr outfit. Känns liksom mer äkta om jag åtminstone inte ser ut som en nyvunnen fantast utan kondition. Räcker ju att det är så läget ligger? :p
blöta och smussiga, men jäklans glada, dojjor på tork efter dagsens regntur!
För dig som inte orkar läsa mer än det här: jag har hittat löparglädjen! Hoppas den håller i sig!
Hejja!! Och du, all träning som blir av är bra träning!
TACK! Å japp, det är exactemente så jag tänker just nu 🙂 less is better than nothing!
Bortsett från att mina inte var fullt så knalligt rosa, så hade jag precis samma när jag var joggingfantast. Jag tröttnade inte, men knäna och höfterna tog stryk av att jag sprang på asfalt.
Det räckte med ett halvårs uppehåll så hade vissa delar av kroppen blivit så tunga att de studsade lite för mycket för jogging. Men jag är så lycklig över den dyslektiska grenen stavgång, så det gör inget.
Jag får nog varva snigel-joggen med snabba promenader. Kanske med stavar då, jag fick ett par av min mamma på skoj förra året (eller förrförra?), har bara använt dom en gång för det kändes lite fånigt… känner mig lite modigare nu!
Snopet… Jag skrev en lång kommentar, råkade dubbelklicka. Så wordpress talade lite tjurigt om att jag redan hade sagt det en gång, och tog inte med det igen.
Tadaa, jodå det dök upp!
Nämen titta… Där dök det ju upp till slut. Natten är räddad.
Haha! Jadå, ibland funkar det bättre än man tror 🙂
Vad duktig du är Ullisar!! Själv har jag varit ute i löparspåret ganska många gånger, hittar dock ingen löparglädje alls och inte fan går det fort någonstans! Hur gör du?
KRAM!
Fort?! Nä för helskotta, det går så långsamt att dom flesta skulle gå fortare tror jag men TACK för pepp!! Du är grym du som hållit på att springa länge! Jag tycker det är härligt att komma ut i naturens dofter och ljus så änsålänge går jag på ånga bara 🙂 sen kör jag musik i öronen, har inte hittat några riktigt powerbitar än dock så jag tar gärna tips om du har?
KRAMS!
Träningsfantast som jag är blev jag väldigt glad när jag läste detta inlägg! Riktigt bra jobbat Ullrika! När du ser framsteg kommer glädjen vara optimal! Det är värt varje liten svettdroppe och svordom! Detta gjorde mig glad! 😀