Jag har under de två halva dagar jag varit hemma med bäbin själv lyckats få i mig mer mat, läsa fler morrontidningar och gå på toa å duscha lika mycket som under första två veckorna med EmmaLi. Samma proportioner gäller mängden mys o bäbisniff. Fysiskt är jag nu som då, psykiskt miljarders massa kryare idag. Konklusion: den här gången kryssade vi rätt ruta! Nemas lessen ont-på-sig och ynklig bäbi, bara nöjd och bajsar-åtta-gånger-om-dan-unge!!
Jisses! Såna här barn är ju kakbitar att ta hand om (påminn mig gärna vid behov längre fram!)! Mitt största orosmoln är att hon somnar i maten hela tiden… på fredag kommer BVC-sköterskan hem till oss, då får vi se om hon trots allt får i sig tillräckligt?
Maali axlar rollen som storasyster med blandad framgång. Ena minuten gulligast i stan, nästa envetnare argare lessnare än nånsinn förr… 🙁 Hon är däremot alltid mycket snäll mot Lilla, om än ibland kanske lite hårdhänt. Duktig är hon iaf. Och klok. Och så jäkla fin. Och stor!! Min stora tjej är bamsegroß bredvid lilla Lilla!
Tjo!
PS. Hur mycket är det normalt att en femdagars sötnos sover? Jag skulle gissa det hedbertska kattbeståndet får se sig omkörda här!?
Sen kanske det spelar in att du har lite mer rutin nu. När min första sov tordes jag inte duscha ifall (!) hon skulle vakna.
Ja självklart, det tror jag med. Det där med rutinen alltså.
Eller i alla fall en lyckosam kombination!
så härligt! Så som Leya var när hon var bebis med andra ord haha. Hur gött som helst. Jag kanske får en chock den dagen barn nr 2 kommer och det blir tvärtom?
Hoppas du snart vill visa upp underverket!
Kram
för oss är det här en helt ny upplevelse! vi satt hela familjen och åt kvällsmat, lugnt och stilla utan kaos och gråt. Maali – som kom hem från dagis med förkylningen from hell – kämpade med rinnande ögon och köttbullar medan bäbin låg och sov i sin sitter på golvet nedanför oss. efter fem minuter kom jag på att jag faktiskt inte behövde vräka i mig maten i full fart av rädsla att inte hinna äta klart…
plötsligt förstår jag alla som med nostalgi tittade på mitt för stunden sovande lilla kolikbarn och suckade “åååh, det är ju så myyysigt med en liten bäbi!”!
Va roligt att det går så bra med eran sötnos 🙂 Såg henne på webbisar fick tårar i ögonen så fin hon va ! Massa krams till er !
Du är så gullig Sofie! Hoppas vi snart springer på varann!
Men åh! har inte läst “mina” bloggar som jag brukar på senaste dagarna och vad händer jo du går o föder barn =) Såååå himla roligt och ett MEGA gratulationer kommer härifrån! Skönt att läsa att att verkar ha gått bra. Många kramar till er!
Trots att jag fått ett löjligt lugnt barn så kan jag inte förstå hur du hinner blogga så mycket!! Fast din lille Ludwig är iofs lite äldre nu så du har väl hunnit “in i rutinerna” på ett annat vis gissar jag? I vilket fall imponerande. Å tack för grattis såklart!
Ullisen!! TUSEN GRATTIS till er i familjen!!!
O vad härligt att allt gick BRA!!
Läste om allt i dina inlägg nedan!
Åh, två tjejer!! DET är ju så roligt med en syster. DET vet ju jag.
Massor med kramar!!!!
Själv har jag bara en bror men jag litar på att du har rätt!! Iaf hoppas jag det!
Tack o krams!
Hahaha, så var det här med.. Första (med ADHD visade det sig) sov bara 4 timmar/dygn = något förstörd t0tta, andra bara sov och åt.. Är ju VÄLDIGT glad att jag fick dem i den ordningen.
Är också vääldigt glad att de kom i “rätt” ordning. Det är oftast lättare att vänja sig vid för mycket än för lite – gråt å sömn alltså.
Ååh! Två år!!? Shitpomfritt va tiden går… GRATTIS girlie!!
Helt off topic.. Du som var med från början. Jag och B firar 2 år idag =)
Tja, normal sovtid är väl en sisådär 20 timmar per dygn 😀 Njut av livet – jag hoppas också få en av den där sortens den här gången, en som kanske kan tänka sig att sitta still mer än 30 sekunder lite senare 😀
Ojoj. Same same but different (Maali är ju en tjej)!
Förstår att det är annorlunda nu. Underbart att kunna unna sig såna “små” denna gången. Vill så gärna komma och titta o hålla och gosa och mysa o bara beundra er sötis men nu är jag förkyld igen så jag får hålla mig ifrån er ett tag till och bli frisk innan jag kommer(har dock bara lite snuva men vill ändå inte riskera)
Ha det så bra och jag finner inga ord till hur glad jag är för er skull 🙂
Massa massa kramar!
ps.berättar allt om överraskningsfesten när vi ses.Är du nyfiken innan får du ringas nån dag när du hinner och känner för det.Den var lyckad iaf ds.
Klart jag är nyfiken! Har “försökt” ringa dig men varje gång kommer det nåt i vägen… Kryas dig fort istället så vi kan ses 🙂
Massa massa krams!!
Allt du skriver känner jag så väl igen. Jag tror man går på rutin med tvåan. Iof var det mesta rätt lätt även med min stora som bebis. Fick dock igen det senare *S*
Att bli storasyster är stort och många gånger jobbigt. Jag vet för jag är det 3 gånger om själv jag 🙂
När vi fick tvåan var det mycket kärlek även om den ibland var aningen hårdhänt måste jag säga!!
Jag skäms nästan att fråga men hur gammal är din stora tjej?
Är lite avundsjuk på dig för ditt mysliv med liten bebis just nu 🙂 Kram
på ett vis tror jag apselut du har rätt, men när det gäller lessna kolikiga hysteriskt gråtande ont-på-sig spädisar så finns det ingen rutin i världen som kan lindra den smärta och sorg du som förälder känner.
jag har förstått att din stora tjej har det jobbigt, och av naturliga skäl drar det väl med sig hela familjen? jag läser hos dig om lider med er allihop (fast nu var det länge sen jag var och hälsade på, sorry! hoppas du förstår varför!). men eftersom det gått så bra när ni fått hjälp litar jag på att det kommer rätta till sig inom en snar framtid. i vilket fall håller jag verkligen tummarna för det!
hur gammal hon är? inget att skämmas för att fråga! EmmaLi fyllde två i början på november förra året.
jag är också lite avis på mig faktiskt. som sagt. såna här är ju bitar av kakor att ta hand om!!
nu har det gått några dagar sedan jag tittade in, och en bebis har visst tittat ut! GRATTIS så mycket!!
kul!
tacktack! ja, det gick en hel del smulor fortare än jag räknat med…! [nästan exakt tolv timmar från första värk]
Vad skönt att det funkar bra!!! Jag hoppas att jag kommer må tusen gånger bättre psykiskt efter nästa bebbe (om den nu kommer…) Alice var visserligen rena underbarnet som bara sov och sov, men amningen var ju ett rent helvete i början. Jag tror dock att man hanterar “tvåan” bättre eftersom man slipper den där jag-har-blivit-förälder-omställningen, för det kan man ju liksom vid det laget. Nu ska familjen anpassa sig till att vara fyra ist och de “problemen” kommer kanske längre fram – typ klä på, hinna till dagis med två stycken, vem ska bli sur liksom? Klär man på ettan först har den hunnit klä av sig innan man är klar med tvåan och om man börjar med tvåan hinner den bli kokt i vagnen innan man är klar. Hmmm. Jag ska inte föda barn på vintern nästa gång helt enkelt.
Ps. Alice sov hela nätter från scratch, när hon var en månad fick vi börja väcka henne en gång på natten för att äta.
Kram på er!
amningen ja. jag minns att den var skittuff med Maali också men på nåt vis hade jag föreställt mig att det skulle bli lättare den här gången. kanske blir det det också i sinom tid men just nu lever jag i ett töcken av smärta och villrådighet. är det värt det liksom?
ja huvva, nästa höst lär bli en pärs… jisses så mycket stök det är att overalla en unge! nåväl, det är ingen idé att oroa sig i förväg. det blir som det blir 🙂
tack för att du delade med dig av dina erfarenheter! jag älskar att suga åt mig tips och underförstådda råd från andra!
krams!
Njut min vän..
– Inga barn svälter ihjäl i vårt braiga land. Låt henne tutta som det passar.. Är hon en tröttmössa låt henne sova.
– Kära storasyster ja.. Gör för guds skull inte som jag gjorde. Hade storasyster hemma i 3 månader från dagis. Långt sommarlov. Usch så korkat av mig. Vår storasyster bevakade sin mamma som en hök. Stora Dramatenföreställningar, ungefär var 10:onde minut. Och en sorg att inte få ha mamma för sig själv, som jag var helt oförberedd på. Ungen sluta leka, ungen slutade skratta.. Hon var arg, sur och tvär. Pappa var inget alternativ. Att börja på dagis igen var iaf en stor hjälp för henne. Hon behövde ju inte bevaka mig då. Då slappnade hon av. Lilla storasyster (2 år mellan mina också).
Och själv hade jag stora problem att “bounda” med lillungen.. Så stora att jag fick söka hjälp. Och det fanns också mycket hjälp att få. Nu är vi gjutna i cement.
Ja jäsiken vilket liv, men det var värd varenda sekund.. Varenda 100:dels sekund. Och nu kan jag sakna småbarnstiden…
Pok
Mallakänslobralla
naturligtvis har du rätt. och med tanke på att hon nu kräks efter nästan varje måltid (det gör ju så in i h-lv-t- ont så mjölken måste ju ut och nåt annat vis än att låta stackars Lilla äta har jag inte fått att funka) är jag inte orolig att hon inte får in sig nog längre. ska försöka en ny taktik, lite men ofta. får se om det funkar bättre?
uschiamej. jag får ont i magen när jag läser om din stackars flicka. tänk så förvirrad hon var den lilla! och stackars stackars dig! – ännu mer stackars faktiskt för du hade säkert orättvisa skuldkänslor också, till ingen nytta [om pappan är den jag tror att han är så förstår jag att det inte var nån idé att försöka med honom. förlåt att jag lägger mig i, men, maken till obehaglig människa har jag sällan hört om…]. EmmaLi går på dagis tre dagar i veckan och om det funkar, dvs om hon vill, så fortsätter vi så. men inget är ristat i sten såklart.
du, tänk om man visste idag vad vi kommer veta om en vecka. så mycket onödiga känsloyttringar vi hade sluppit då? nu är det inte så och det är bara att bita i suräpplet. och vara glad de gånger det blir bra trots allt. som med dig och dina fina ungar!
krams!
ps. jag kan slå en signal varje gång jag får ont/vaknar mitt i natten/ammar/vaggar osv om du vill? för att råda bot på småbarnslängtet menar jag ;D
Inte lätt att bli stora syrra alltid juu. Men hon fixar det snart 🙂
Vad heter den lilla tjejen?
alltså. hon heter inget än. inte på riktigt. vi smakar oss fram! än så länge går hon officiellt under namnet Lilla men vi gissar både Skattemyndigheten (och hon själv i framtiden) kommer ha vissa invändningar om vi försöker göra det juridiskt 🙂
Normalt att sova… Hm… Min första sov mellan 21-24, sen möjligen en timme mitt på dan. Jag minns nästan inget från denna trötthetsdimma.
Den andre var vaken ungefär så mycket som den första sov i nästan ett helt år.
På BB (vi låg ju en hel vecka) var andras förlossningar högintressant att höra på. Men numera är det i klass med att avlyssna andras nattliga drömmar…
Men annars tycker jag bäbisrapporter är gulliga!
då hamnar min lillaste nånstans mittemellan då!? 🙂 egentligen tror jag inte det är sömnen i sig som “oroar” utan att hon gråter så lite. hon är ett sånt där skolexempelsbarn som bara hojtar när hon verkligen vill nåt; typ ha ny blöja eller gosig närhet. mat har hon hittills aldrig behövt ropa efter så hur den gråten låter vet jag inte! än…
jag lyssnar otroligt gärna på andras förlossningsberättelser men jag har full förståelse för att att alla inte är lika fascinerade.
då hoppas jag du kommer få ditt lystmäte här inom kort. rapportering i nosarna it will be!