Jupp. Stulet från ett sånt däringa kedjebrev. Men kanske har nån undsluppit det i sin mailbox och kan få dagsens skratt här istället?
Och jupp igen. Det hade nog kunnat vara en dagbok skriven av mig… fast, kanske på lite bättre svenska då 😉
Kära dagbok!
På min födelsedag i år fick jag av min man en veckas personlig träning på mitt lokala gym. Även om jag fortfarande är i fin form sen jag blev korad till främsta gymnast på gymnasiet för 23 år sedan bestämde jag att det vore en bra idé göra ett försök. Jag ringde gymet och bokade upp mig med en personlig tränare vid namn Christo, som identifierade sig som en 26-årig aerobicsinstruktör och modell för idrotts- och badkläder.
Mina vänner verkade nöjda med min entusiasm att komma igång! Klubben uppmuntrade mig att föra dagbok för att kartlägga mina framsteg.
Måndag:
Inledde min dag klockan 06:00. Svårt att komma ur sängen, men tyckte det var väl värt det när jag kom till gymet och fann Christo väntandes på mig. Han är något av en grekisk gud – med blont hår, underbara ögon och ett bländande vitt leende. Woohoo!
Christo var uppmuntrande när jag gjorde mina sit-ups, men magen värkte redan från att ha gått och hållit in den hela tiden han var i närheten. Christo gav mig en rundtur och visade maskinerna… Jag njöt av att titta på det skickliga sätt på vilket han instruerade sin aerobicsklass efter min träning idag. Mycket inspirerande!
Detta kommer att bli en fantastisk vecka!
Tisdag:
Jag drack en hel kanna kaffe, men jag tog mig tillslut ut genom dörren. Christo fick mig att ligga på rygg och pressa upp en tung skivstång i luften och sen satte han vikter på den! Mina ben var lite vingliga på löpbandet, men jag klarade de två kilometrarna. Hans belönande leende gjorde att det var värt all möda. Jag mår toppen! Det är ett helt nytt liv för mig.
Onsdag:
Det enda sättet jag kan borsta tänder på är genom att lägga tandborsten på handfatet och flytta munnen fram och tillbaka över den. Jag tror jag har ett bråck i båda bröstmusklerna. Bilkörning är okej så länge jag inte försöker styra eller stanna.
Christo var otålig och insisterade på att mina skrik störde andra gymmedlemmar. Hans röst är lite för KÄCK så tidigt på morgonen och när han skäller blir det ett nasalt gnällande som är mycket irriterande.
Det gjorde ont i bröstet när jag klev på löpbandet så Christo satte mig på trappmaskinen. Varför i helvete skulle någon uppfinna en maskin som simulerar en aktivitet så gammalmodig när det finns hissar? Christo sa att det skulle hjälpa mig komma i form och njuta av livet. Han sa något annat skit också. Jag lyssnade inte.
Torsdag:
Greken väntade på mig med sina vampyrliknande tänder som exponerades då hans tunna läppar drogs tillbaka i ett hajleende. Jag kunde inte undgå att bli en halvtimme försenad – det tog så lång tid att knyta mina skor. Han tog med mig för att träna med hantlar. När han inte såg på sprang jag och gömde mig på toaletten. Han skickade nån spinkig kärring för att leda reda på mig. Då, som straff, satte han mig på roddmaskinen – som jag sänkte.
Fredag:
Jag hatar den där jäveln Christo mer än någon människa någonsin har hatat någon annan människa i världshistorien!!! Dumma, lilla skitaerobicsinstruktör! Om det fanns nån del av min kropp jag kunde röra sig utan outhärdlig smärta skulle jag slå honom med den. Christo ville att jag skulle jobba med mina triceps. Jag har inga triceps! Och om du inte vill få bucklor i golvet, ge mig för fan inte en skivstång eller något som väger mer än en smörgås.
Löpbandet kastade av mig och jag landade på nån slags kost- och hälsoinstruktör. Varför kunde det inte ha varit någon mjukare? T ex dramaläraren eller körledaren?
Lördag:
Fanskapet lämnade ett meddelande på min telefonsvarare och undrade varför jag inte dök upp idag. Bara ljudet av hans retsamma gälla stämma fick mig att vilja slå sönder maskinen med min almanacka men jag saknade styrkan att ens använda fjärrkontrollen och tvingades ligga elva timmar i sträck och kolla på the Weather Channel.
Söndag:
Jag har bett kyrkans taxi att hämta mig för gudstjänsten idag så jag kan åka och tacka Gud att denna vecka är över. Jag hoppas också att min man kommer att välja en rolig present till mig nästa år – som en rotfyllning eller en livmoderoperation. Jag säger också att om Gud verkligen hade velat att jag skulle böja mig mig ner hade han spridit diamanter över golvet…
Ha ha ha, underbart! Jag som börjat tänka i banorna att ta upp min gymträning ska genast tänka om 🙂
Tack för dina fina kommentarer, de gör mig glad ska du veta! Känner igen det där med tystnaden, man vill såååå gärna att de ska sitta fint och snällt och leka med nån leksak men innerst inne så vet man. Att de typ ligger på fönsterbrädan eller står och balanserar på ett armstöd eller har krupit upp på ett hyllplan i bokhyllan. Det är iaf vad Alicen gör om dagarna 🙂
Kramar till dig som orkar med två utan att emigrera!
Jag denna har jag stött på tidigare men är inte mindre bra för det. Underbar.
Sköt om dig och tack för skrattet 😉
/ Jenny
Haha!
Sv: Jasså, mer än jag visste, att jag hälsat alltså 😉 Men hade jag träffat dem så hade jag givetvis gjort det, gulligt gjort av dem. Tihi. Ja nu är det promenadväder. Bara solen vill komma fram lite mer. Jag är ledig torsdag-fredag och på onsdag. Om tid finns och vädret tillåter kanske en promenad kan bokas? Min tid finns, så säg till om du har lust 🙂 Kram
Hahahahahahahahahahahahaha….
Den lånas av dig. Hoppas det är ok. Nu vet jag än mer varför jag vägrar börja träna. 😉
Kramis
Skrattade så jag grät när jag fick läsa den första gången 😀 Klart värd att spridas ett par varv till!
Den var riktigt rolig – jag tog mig friheten att skicka den till några av mina vänner… Som det så käckt låter när det är översatt till svenska. VEM är det som gör så dåliga översättningar? Jag stöter på dem överallt.
Heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeelt underbart. Hade helt missat denna, tack för spridningen. Och tillhörande dagens asgarv är att Otto trodde att det handlade om dig :-D.
Tusen tack för idag. Mera, mera, mera :-p
Den här snor jag direkt! 😀