Holy cow, vart tog den rädda lilla Milla vägen?!
Vi hann bara innanför dörrarna på Öppna förskolan idag så såg jag i ögonen på lilla Milla Mirakel att det skulle bli en bra förmiddag! Och jajemensan, rätt in bland leksakerna plöjde hon och la kvickt beslag på först en brandbil som hon Godzillade lite med (dvs, bar omkring på) och sen satt hon sig i köksavdelningen (lik sin far är hon, den tösen) för att slutligen åka lite rutschkana (själv) och sen laga lite mat med syrrans bästis lillebror. Shitpomfrit! Blyga miss Milla, don’t come back long time!
På vägen hem slocknade hon som ett transformatorstyrt cykellyse i uppförsbacke och klockan tio i två gick jag ner i källaren och väckte henne. Dags för lunch. Tjugo minuter senare kom EmmaLi hem i sällskap av sin farmor och Milla sprang och mötte dom i dörren med världens leende! – det ägnat farmorn lika stort som det till syrran tror jag?
Nu leker båda döttrarna med sin barnvakt i Trönninge och jag dricker kaffe :D
Tjenixen!
Vad härligt! HOppas det släpper för liten nu, låter ju som hon tog ett gigantiskt steg idag 🙂
Det är så trist att vi ska behöva ryta. har vi inte kommit längre?
Kram
Tack! Vi sa just det här hemma, för bara tio minuter sen, att “just nu är det jäkligt roligt och lätt! Men… det kan ju vända på en femöring å så är vi tillbaka på osäker igen”.
Eller hur!!? Jag förstår att det behövs nytänk i många lägen när det gäller graviditet och förlossning 🙁