En liten smula nervös och ödmjuk hörde jag mig igår för om det verkligen var okej att jag idag skulle putta omvårdnaden av mina små barn på mina mammagruppsvänner. Jag menar, jag är mer eller mindre konstant beroende av support och jag vill känna mig säker på att de som erbjuder hjälpen är helt säkra på att de verkligen vill/kan ställa upp! Det låter tokigt kanske, men det är väldigt självutlämnande att vara sådär beroende, och även i mycket goda vänners lag känns det märkligt nog faktiskt ganska jobbigt att be om hjälp. Med allt. Detta (som alltså apsilut inte är nåt fiskande efter sympati!) är orsak till att jag känner att jag måste dubbelkolla…
Nå. Mammorna log sina vackraste leenden och förklarade sig redo att ta sig an den hedbertska personliga assistentrollen hela bunten och jag blev lite allergisk i ögat av deras osjälviska gullighet.
Med privatchaufför anlände så mina flickor och jag som först i klungan och när samma raKETchaufför nästan 6 timmar senare hämtade oss var vi sista gäster kvar på bygget. Då hade ungar och mammor lekt och samspråkat hela dan och jag hade knappt behövt lyfta ett finger!
Dock lyfte jag nog några fingrar iaf, utan att tänka mig för/på det, för det känns att jag skulle behöva en god natts sömn nu. Jomensåatteh. Bara att glömma. Utan starkpiller sover jag fjäderlätt men slipper illamåendet och pajjade vakentimmar. Det är det lätt värt!
Nu ska jag slänga mig i soff… öh, nä… nu ska jag sätta mig prydligt på en pinnstol framför TV:n med husets största ostbågschipspopcornskål! Och kanske en handpåläggning av finaste Mallias. Voltarenkräm, here we go!
Jag är glad att du har så många härliga människor i din närhet. Du är i sanning lyckligt lottad. Bra även att du ser det själv och vet att uppskatta det. Livet ligger vid dina fötter och bjuder ut sig till dig, värk eller no värk. Hoppas förstås den går över, men som du vet så sägs det ju att det är i ens svåra stunder man märker vilka ens vänner är. Du är en rik kvinna. 😀
Om man kan räkna sin lycka i äkta och trogna vänner, då är jag i sanning rik! Sen hade jag förstås också gärna varit fattig på värk men det ena är MYCKET viktigare än det andra!
Fina vänner är du värd. Den som ger den får var det “någon” som skrev till mig för någon vecka sedan.
Känner att jag måste läsa ikapp för jag hänger inte alls med..
kram
Det där är sånt där som känns självklart på andra men inte lika lätt att ta till sig när vänligheten är menad mot en själv… 😉
Det är inte så mycket att läsa ikapp ;p
I korta drag; ont i ryggen men bättre nu!
Krams!
Goaste du!!! Klart att vi hjälps åt, för jag VET att skulle göra detsamma för mig/oss!! Krya nu på ryggen så att vi kan spralla och busa=) om två veckor!!! Och du, ring om du vill ha lite hemtjänst,kan vi, så kommer vi!! KRAM
SÖTNOS!! Emmi är helt såld på dig efter alla gulliga fjäsk-offensiver (jag väljer gärna att kalla dem så, det får nämligen mig att framstå i mindre sträng dager 😉 och kunde, när hon pekade ut Ebbe på bilden ovanför, inte låta bli att lägga till “Pia! Hon bjöd på kakor!” när jag frågade vem som är hans mamma… 😀
Om två veckor ska jag vara kurerad. Det har jag bestämt! Kanske ringer jag för bara sällskap då istället för hemtjänst? Om det är lika okej?!
Krams!