Generellt sett har folk rätt bra koll numera, men jag tänkte ändå dela med mig av lite grundläggande info kring vad som gäller vid garantiärenden och utnyttjande av vår svenska lagstadgade reklamationsrätt!
Tillattbörjamed. Allt jag skriver om i denna nosning berör handel mellan privatperson och företag. I alla andra fall gäller andra regler.
Viktigast av allt: kvitto krävs alltid! Dels för att se när produkten är köpt, dels för att se vad den kostade. Det förstnämnda för att avgöra om det ligger inom reklamationsperioden och det sistnämnda för att få ett värde vid en eventuell utbytesvara. Du kan alltså inte räkna med att en butik per automatik tar emot din reklamation bara för att de säljer/har sålt samma märke eller liknande produkter. Detta beror naturligtvis inte på att butiken är “dumihuvet” utan att det kostar pengar att hantera reklamationsärenden. Välgörenhet och goodwill är alltså inget du kan kräva att en handlare ställer upp på frivilligt 🙂 Dessutom, och detta tycker jag ska poängteras, förekommer det att tjuvar och lurendrejare försöker reklamera varor de inte köpt. Det går såklart inte att helt undanröja oärlighet, men ett originalkvitto är iallafall ett sätt krångla till det för bedragarna.
Det finns inget som tvingar ett företag att lämna garanti, men på en vara köpt i Sverige har du som konsument (enligt konsumentköplagen) 3 års reklamationsrätt. Vad skiljer då garanti och reklamation? Skillnaden är rent juridisk och handlar om bevisbörda: under garantitiden är det säljaren som ska bevisa att felet inte fanns från början medan det vid en reklamation är köparen som ska bevisa att skadan är ursprunglig. Det första halvåret efter att du tagit emot varan ligger bevisbördan alltid på säljaren (dvs, indirekt “garanti”). Kort sagt är företaget alltid “lättare att ha att göra med” under garantitiden men reklamationsrätten är ändå ett bra skydd för konsumenten.
Kunden måste meddela om felet “inom skälig tid” efter att det upptäckts. “Skäligt” räknas som 2 månader och giltiga orsaker till att det gått längre tid är t ex sjukdom.
Att tänka på som kund är att ett trevligt bemötande tar dig halva vägen!! Att hota, skrika eller svära tar dig inte längre (hamnar du framför en sån som mig blir det istället en knaggligare väg att vandra) och snälla, glöm inte att mänskan på andra sidan disken också är en person med blod och känslor! – detsamma gäller åt andra hållet såklart, men det ser jag som så självklart att det inte ens ska behöva poängteras 😉
Jag tolkar det där som att du haft en hård dag på jobbet. Tråkigt när människor väljer att bete sig illa. 🙁
Haha! Nä faktiskt är inlägget inte taget ur något sammanhang alls! Jag tänkte bara att jag kanske kan hjälpa någon reda ut rättig- och skyldigheter? Helt icke-apropå!
Men eftersom du tog upp saken: tror nästan jag börjar bli immun mot dumma och elaka kunder. Fast vissa mänskor kan verkligen leta upp rätt nerv att riva på. Då blir jag ledsen. Både för att jag låter mig bli sårad och för att det finns folk som, medvetet eller omedvetet, tar sig rättigheten att ställa sig över andra. Dock har erfarenheten lärt mig när jag ska ta elakheter och kritik personligt och när jag ska försvara mig. Ofta låter jag numera kunden bli varse att/när jag tycker hen gått för långt, och då blir reaktionen oftast antingen en ärlig ursäkt eller ett utbrott… två saker är såklart också till fördel för mig: min totala avsaknad av “rädsla” för konflikter & min vana att diskutera även i högpulsade situationer 🙂
Ah, då förstår jag. Det känns bättre att det är ett rent informationsinlägg. 😀
Jag är som du. Då jag kommer från en stor familj var det nödvändigt att vare sig backa eller låta sin röst försvinna i mängden om man ville något. Det ger en klar fördel i sådana lägen då man behöver kunna stå på sig. Jag har sedan haft turen att ha bra förebilder i livet så att jag även lärt mig när man ska vara tyst och när man med rätta hävdar sin röst utan att det blir allt för många trasiga känslor inblandade. 🙂
Jag tror jag har blivit bättre på att hålla tyst, men… äh, fullärd är jag då rakt inte 😀