Eftersom sommaren gjort en u-sväng och det är hur härligt som helst ute under solen är det med blandad sorg jag från altanen hör hur barnen leker perfekt i sina rum på ovanvåningen. En morgon av typen erase-rewind och fajt (“neeeej, INTE så!!”, “AJ!!”, “då är jag inte mä…”, “jag vill inte ha nån syster” osv), desperata hot (“om ni går ut och leker en stund får ni se på film sen”…), därpå följande fyra minuter utomhus bestående av gungande/bråk om gunga/rivande av körsbärsträd/slagsmål om hur körsbärsträd bäst rivs till marken/mer “då är jag inte mä!” (jag hyser stort agg mot denna typ av korkad utpressning men det kan jag skriva om enannangång)/högljutt ylande/gemensam front i “du vill inte ha oss mamma!” och slutligen en illersnabb reträtt inomhus gör att jag liksom tvekar lite på att tvinga ut ungarna i trädgården. Jag menar… de leker ju tillsammans!? Tyst! Öh… alldeles för tyst… *vänta*… Nädå! Där kom ett skratt och en konversation och jag bah… what!?!
Nåväl.
Jag tänkte låta saken bloggbero, eller iaf vila till efter finalen i eftermiddag, men nu när jag fick massa tid över och kunde slösurfa nyhetssajter kan jag inte hålla mig längre. Hur och när blev sexuell läggning en politisk eller religiös fråga?! Enligt IAAF som är fegare än fegast och ena jävla fistrattar borde svenska landslagsledningen “upplyst” Emma om att det är “otillåtet” och jag bah… vaddå? Att måla naglarna? Hon har ju inte UTTRYCKLIGEN gjort nåt annat än förklarat att för henne är det självklart att människor får älska som de vill? Att det UNDERFÖRSTÅTT är stöd för gay- och hbtq-rörelsen är ÄNDÅ INGET varken politiskt eller religiöst uttalande! BASTA. Jag baxnar. Och blir förbannad. Men mest ledsen faktiskt. Och så älskar jag Emma lite mer för hennes mod och beslut och även Moa Hjelmer som följde hennes exempel och nu när jag tänker på det är jag rätt förtjust i den svenska landslagsledningen som är kloka nog att hålla tyst.
Klockan 4 i em: klistra er vid radio-apparaterna och aldrig har jag väl hoppats så innerligt på en svensk medalj!!
Jag har lite svårt att förstå varför människors sexuella preferenser är av intresse för någon annan än dem själva och deras partner.
Jag förstår inte heller varför man ska behöva berätta om dem. Aldrig någonsin har jag känt behov av att presentera mig som sexuell varelse.
Men – jag lyfte faktiskt på ögonbrynet när jag fick veta att en gammal f.d. pojkvän skaffade sig fästman… Men brydde mig inte om det mer än så.
Tänk, “trots” att det skiljer en generation på oss så tänker vi exakt samma i denna fråga (där fick alla som tror att en liberal inställning har med ålder att göra!)! Vad är det folk är rädda för? Jag brukar kärleksfullt retas med föräldrar och andra släktingar som t ex bestämt vägrar låta deras pojkar ha rosa eller “gulliga” kläder och fråga varför de tänker så märkligt? Jag tar det alltid ett steg längre genom att själv svara på den retoriskt ställda frågan “vad är det värsta som kan hända?”: “om det ‘värsta’ som händer ditt barn är att hen blir homosexuell så är du förälder till ett mycket lyckligt barn!”
En annan grej jag börjar irritera mig på att mitt kön efterfrågas i vissa situationer. Om jag fyller i en enkät eller ansöker om ett kreditkort eller vadhelst det nu kan tänkas vara jag kryssar rutor i så vill de veta om jag är kvinna eller man? But why undrar jag ärligt nyfiket?
Det där att folk “kommer ut” och byter kön på partner, när jag hör om det blir jag glad att den här personen “äntligen vågar” leva som den vill! Det gäller kanske inte så mycket unga personer men jag har en känsla av att det varit tuffare för mänskor över femtio att vara ung och homosexuell än det varit för unga idag?
Christer Lindarw berättade en sak i Stjärnorna på Slottet som berörde mig djupt. Han sa att han aldrig haft en lycklig ungdomsförälskelse. Hans oskuld togs av en “gubbe” och han fick aldrig kyssa en jämnårig förrän han var i tjugoårsåldern. Det var tufft att höra det där, och det var nog det personligaste jag hört i såna här sammanhang ❤
Nu blir det här inte det där genomtänkta inlägget jag hade planerat 😉 Alla lösryckta tankar har liksom inte landat i nån ordning så jag ber om ursäkt i förväg för det 😀
Varken idrott eller sexuell läggning är politik. Basta. Emmas naglar (som inte ens kan betraktas som en regelrätt regnbågssymbol eftersom denna har 6 färger och Emma bara hade fem fingrar på varje hand) var en liten sak som fick väldigt stort eko runt om i världen, hon blev gay-ikon över en natt. Det var modigt gjort, och som Alex Schulman skrev, ibland är det det lilla som gör så stor skillnad!
Att Putins personliga vän Jelena sedan först går ut och säger något som extremt mycket liknar propagandamaskinens ord för att när hon upptäcker att det ger negativa personliga följder försöka göra en pudel är bara skrattretande. Jag hyste stor respekt för henne, det gör jag inte längre, det var ett tråkigt avslut på en brilliant karriär!
Att svenska friidrottsförbundet och IAAF sedan är sådana ynkryggar och fegisar att de anser att FEM olikfärgade naglar bryter mot reglerna – vilka regler? Var står det att man inte får ha fem olika färger? Det är ju som sagt inte en regnbågsflagga! Stolarna på stadion hon tävlade på är mer lika en regnbågsflagga än hennes naglar!, ja det är totalt förbluffande. Man undrar ju vem (Putin själv?) som utövat dessa påtryckningar? Att Emmas AVSIKT var att stödja HBTQ-personer är ju hennes egen åsikt, hon kunde målat dem lila och sagt detta – eller hur? Faktum kvarstår, hon blev tvingad att måla naglarna röda på lördagen av sitt förbund, ett förbund som borde stått bakom sin aktive idrottskvinna och istället påpekat att hon inte bar någon regnbågssymbol!
Till sist vill jag säga att alla som står upp för de svaga i samhället TROTS att det kan innebära obehag eller negativa konsekvenser för dem själva är hjältar i min värld.
Kram o gonatt!
Word word massa word och lite mer word! Jahaja. Det blidde ju en jäklans nyanserad debatt av det här 🙂
Men. Vi skiljer ju oss på en punkt – kan vi fokusera på den för att få lite eldig diskussion? 😀 – och det är att jag inte anser att svenska förbundet har gjort nåt fel. De har upplyst truppen (inkl Emma) om regelverket, men de har också vid flera olika tillfällen tagit till orda och förklarat att de t ex inte tycker att “målade naglar är ett regelbrott”. De har också officiellt över- eller underförstått “försvarat” budskapet i media (förutom möjligen i skräptidningen Aftonbladet men den dyngan räknas inte som tillförlitlig media i några hänseenden alls) och de har lugnt och sansat diskuterat saken när den kommit på tal.
I följande artikel finns ett bandat inslag (översta länken) som jag tycker belyser förbundets ståndpunkt. Jag tycker de gjort helt rätt faktiskt. Den som ger sig in i leken får leken tåla! Och… sen kan jag gärna tycka att vi inte skulle skickat några tävlande till Ryssland alls det här mästerskapet – och med facit i hand hade det väl knappast gjort nån större skillnad heller med tanke på resultaten :p men… den typen av protester gör sällan nån nytta. Om det inte görs unisont! (tänker bl a på Israels bojkotter av olika tävlingar av både idrottslig och kulturell sort)!
Om det förmodade brottet mot IAAFs regler är att hon stod för en politisk manifestation så kvarstår ju faktum att sexuell läggning inte är en politisk fråga. Emma skrev inte någonstans att det var en protest mot de ryska lagarna, hon sa inte heller detta utan bara ett väldigt fint kärleksbudskap som sedan ANDRA tolkade (med rätta?) som en markering mot den nya homolagen i Ryssland. Anders från svenska förbundet säger ju att även han tycker att det är “på gränsen” till politiskt. Därför, de borde inte ha pressat Emma att byta färg på naglarna eller hindrat några andra atleter att måla naglarna. Det framgick ju också i intervjun att själva instagrammandet inte bryter mot några regler utan bara att göra politiska manifestationer på arenan, där var det ju bara 5 olikafärgade naglar. Den politiska manifestationen ligger då helt i betraktarens ögon, och ja, då kan vi ju tolka även andra saker så att det passar våra syften? Kan inte detta få rätt läskiga konsekvenser?
Enligt Mats Wennerholm (jo, AB igen) så säger hans källa inom IAAF att de hade varit idioter om de hade försökt stoppa Emmas nagelmålning i finalen. Så. Kanske är det nog så ändå att svenska förbundet blev sura för att Emmas naglar tog fokus från Arigawis guld (vilket både Albertsson och Riste sa i sina intervjuer) och ville markera att det minsann är dom som styr förbundet och att de aktiva minsann ska hålla sig på mattan?
Hade det varit lite stake i förbundet hade de sagt att de inte ansåg att naglarna var ett regelbrott då de a) inte utgör någon pridesymbol och b) Emma inte uttalat att det är en protest mot lagarna bara att hon stödjer alla människors lika rättigheter. Nu gjorde de inte det, nu har de antingen fegat ur eller agerat på egen hand och skyllt på IAAF, båda alterantien är lika unkna.
Intervju med Tomas Riste (ordf. svenska förbundet) som bekräftar
a) det var inte IAAF som kontaktade svenska förbundet, det var svenska förbundet som kontaktade IAAF som bekräftade att de inte tänkte göra någon affär av det
b) naglarna i sig var inget brott, bara det som hände runtomkring, att det blev så stort – det kan man ju inte anklaga Emma för…
c) reglerna handlar om PROPAGANDA ” Idrottarna får inte bedriva politisk och opinionsbildande propaganda eller marknadsföra produkter.” Hur ett par målar till stöd för gay-rörelsen kan bli propgaganda förstår jag faktiskt inte. Var det fägerna? Eller var det hennes stöd för gay-rörelsen?
d) att han blev vädligt störd över att Emmas naglar tog fokus från guldfirandet
http://nwt.se/sport/friidrott/article1361355.ece
Men oj! Var det SVENSKA förbundet som kontaktade IAAF?! Det var ny info för mig. Ja… då var det nog dags för ytterligare ett lappkast under detta inlägg: bluttan blä för svenska friidrottsförbundet. Skäms på er.
Hade dom bara hållit truten stängd och därmed lämnat sitt tysta inofficiella medgivande – som jag trodde att de gjort när jag skrev detta inlägget – så vidhåller jag att de hade gjort rätt. Men vafan. Idrotten är ju totalt ointresserad av att ta ställning åt nåt endaste håll för tusan. Det är ju bara pengar som styr. BARA pengar. Usch.
Ingen debatt här heller då alltså 😉 😀
Haha! Njä… nu står vi ju på samma sida – igen! 🙂
Har ni läst i dagens DN om svenska IOK och OS i vinter? Jag baxnade!
Ja, med den inställningen antar jag att ingen får tävla i slöja då…
Eller kors i halsbandet?
Skulle gått å lagt mig men måste såklart genast läsa! Ska dock försöka hålla mig härifrån tills imorron…
och måste inte Jamaica byta flagga? den ger ju solklara associationer till Rastafari och det är ju drogpropganda OCH Religion!
Två fel kanske gör ett rätt ? 😛
Tycker det är tragiskt att så många länder fortfarande inte kan acceptera homosexuella.
Förstår och inser att vi kommit långt här i Sverige. Mest troligt är vi det mest homovänliga landet i världen känns det som.
Men oavsett så borde IAAF gjort ett aktivt ställningstagande i detta läget och inte nekat Emma sina naglar. Det är en liten men ändå så stor grej hon gjorde.
Om ingen reagerar eller agerar hur skall någonsin saker förändras!
Vi har en fantastiskt liberal och “modern” inställning till sexualitet och genus här i Sverige. Det förstår jag så fort jag hamnar i diskussion med någon icke-svensk – t ex ger jag mig gärna in i debatt på bl a Instagram där särskilt amerikanska kristna ungdomar har en brutalt antik och rutten syn på både genus och “skuld” i vissa situationer.
Jag tycker också det Emma gjorde var GRYMT och så otroligt COOLT och MODIGT! Att inte varken det svenska förbundet eller IAAF skulle applådera henne var väl givet, men att vårt svenska förbund dessutom skulle få för sig att själva leta reda på regler (eftersom de kanske var sura på att det nyss tagna VM-guldet kom i skymundan – obs: teori) det trodde jag INTE.
Jag chockades när jag såg Torka aldrig tårar över hur fort förändringen har gått i Sverige. Och fick faktiskt större respekt för de några generationer över oss som kämpar med att hänga med och förstå.
Och glädjs över att våra barn kommer att få välja sin sexualitet!
Å jag är väl sist i Sverige med att inte ha sett dom där torkade tårarna… men din sista mening instämmer jag i!