22/9 – om en söndag i september.

21/9 - om barnloppis med maken, version 2.0.
23/9 - om sensommarhöst eller regnrusk.

Medan jag var på jobbet fyllde make och svärfar cykelrummet med ved. Hejja! Nu kan vi elda bort rusket som rasar utanför fönstret och förrådet av värmeljus riskerar inte längre ta abrupt slut. Asså, det är ju en nackdel det där med att ha skämt bort sig med ljusmys och vaffö ska det finnas så många himla många fina ljuslyktor i butikerna som aspsilut tjatar om att få följa med hem till oss? Okejrå, just nu är det mest en flock “vanliga” kivi-lyktor från ittala men gamla malmljusstakarna samsas fint på spiselkransen (heter det så?). Vanliga blockljus plockas fram ibland, precis som favoriten Nordic Light från Design House Stockhom. Stearin är väl en miljöbov och värmeljusen dubbelt så iom sin metallförpackning? Men. Summan av kardemumman är konstant så jag åker väl buss lite extra till jobbet så får samvetet en smula ro…

Bränner du mycket ljus på hösten och vintern?

21/9 - om barnloppis med maken, version 2.0.
23/9 - om sensommarhöst eller regnrusk.
9 comments Lägg till din
  1. Man ska plocka ut den lilla cirkeln som veken sitter i och slänga i restsoporna, resten av hållaren sorterar man som metall.

    1. Japp! Jag brukar knyckla ihop dem i en konservburk eller dylik metallförpackning. I början stod vi och stoppade i dem styckvis i återvinningscontainern… eller asså, vi gjorde det EN gång. Som sagt. Jobbigt att vara medveten… :p

  2. Eh, jag GÖR det också (vågar inte annat), plockar ur den lilla runda grunkan i botten på värmeljusets behållare alltså, men VARJE gång jag gör det tänker jag att det måste vara humbug, som råttan i pizzan och att invandrare odlade potatis på parketten! För hur. Stor skada kan den göra, pluppgrunkan?
    Om man tittar på mängden metall i återvinningskontejnern, och föreställer sig antalet sådana som ingår i ett “kok” metallskrot så förefaller det löjligt! Många burkar har ku papper på “sig” som väl brinner upp i koket… eller skrubbdiskas skrotet före smältprocessen? I så fall verkar hela värdet av återvinningen gå åt skogen redan där! Frågan är (för min del) är också: vad exakt är skadan om man inte ploppar bort? Blir hela koket förstört och får slängas (och hur yttrar fig det i så fall, skär sig metallografi dom en majonäs?), eller blir det MYCKET sämre råvara att göra nya burkar av?

    Nu har jag väl trampat i miljöklaveret men jag måste bara erkänna att jag är en tvivlare!

    1. Jo, anledningen till att den lilla grunkan ska pillas bort är för att den är gjord av annat material än själva hållaren. Grunkan är i stål eller järn eller vad det nu är och hållaren i aluminium. Vid metallåtervinningen går en stor magnet igenom allt skrot och om grunkan är kvar i aluminiumhållaren sorteras hela alltet bort (och bränns) istället för att aluminiumet sorteras åt sitt håll och kan återvinnas för sig.

      Hela syftet med återvinningen är ju att aluminiumet ska och kan återvinnas (liksom glas), i annat fall är allt liksom meningslöst 🙂

  3. Ja inte bara klang i miljömedaljongen har jag åstadkommit utan också mycket märkligt i skriveriet! Jag hoppas Ullis redigerar, annars blir det gisseri!

    1. Haha! Det går fint att läsa och förstå, iaf för mig 🙂 men jag rättar gärna om du vill?

      Som exakt svar på din sista fråga, “hur stor är skadan”? är alltså: aluminium kan återvinnas och blir då en mycket mindre miljöpårkan än nyproducerat. Typ som glas. Det är därför dricksglas t ex inte ska slängas i glasigloon, då blir en massa “bra” glas också oanvändbart eftersom det måste sorteras bort!

  4. Hm, jag fortsätter nog att tvivla. Hur stark är den där magneten, om den kan känna av en eller några stackars järnpluppar med en vikt som inte går att utläsa på en hushållsvåg, och blandade med hundratals kilo aluminium!
    Nåja, jag fortsätter att avlägsna…. och tvivla!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *