27/7 – om ett annat slags lugn längre söderut längs västkusten.

Strax före mittpådan lämnade vi min pappa och hans fina oas i Knarrevik. Varmt och härligt stilla väder, om än regn både i luft och stundtals på mark, var det och lite jobbigt att lämna.

Slog in en Preembjörn på gps:en och missade det faktum att den låg vid Torp Köpcentrum; detta mecka för galenhet á la gekås wannabees längs E6 i höjd med Uddevalla. Det var alltså tusen miljarders bilar och min i en oändlig kalafoni av shoppinghysteri. Jag skrek tyst men höll masken. Mina barn tyckte det var spännande… galet! Ett kvickt depåstopp för diesel och sen drive thru på donken och så körde jag mot parkeringarna lääängst bort där jag hittade en ruta för GSLen och en grön fläck för oss att sitta på. Puh!

Planen var att åka om Havets Hus i Lysekil men uäääh nu ville jag bara hem. Medan ungarna som vägrade vila i baksätet skrattade och smågnabbades och hade fredligt snuttekrig och kastade gosedjur mellan varann cruisade jag söderut och stängde öronen för det allt stigande (o)ljudet av glada men sååå trötta barn. Vi var faktiskt trötta alla tre och när vi kör genom Tingstadstunneln och EmmaLi till sin systers enorma förtjusning byter ut varannat ord i en Bruno Mars-dänga på radion till bajs kan jag inte låta bli att själv skratta åt och med döttrarna som nu kluckar av glädje! Du vet sådär som trötta små barns skratt låter, det mest smittande ljud jag vet!

Kvällen avslutades på altanen hemma med maken och en vindstilla kväll. Fast. Sen kom myggen och både öl kaffe och rom var tomt i glasen så nu sitter vi i soffan istället! Hela familjen har semester frånomed idag och tjohoo så härligt vi ska ha!

Tjenixen!