Onekligen rätt festligt och lite overkligt att se övre hallen i min gamla högstadieskola fylld av ungefär samma mänskor som för 20 (öh okej, typ 25) år sen och när min gamla mellanstadiemagister kom lufsande, ja då fick jag nypa mig i armen!
Nå. Det var ett bra möte och alla föräldrar var väluppfostrat tysta under rektorns inledning och det märks att personalen är van att jobba med ungar och pedagogiskt för de pratade sådär tyst att alla måste vara tysta och jag blev imponerad 🙂 sen splittrades församlingen – det var möte för hela F-2 i både Skutan och Segelbåten – och vi fortsatte till våra klassrum och fröknarna berättade lite om hur de jobbar i förskoleklassen och då blev jag iofs lite orolig över hur många gånger (läs: tre) det talades om “dela i grupper” i samma andemening som “pojkar och flickor” men till makens lättnad höll jag flabben och sen blev vi föräldrar efter klasslistan indelade i grupper inför stundande aktiviteter under läsåret och på nåt trollerivis fick de mig/oss att frivilligt axla ansvar/samordning för julfesten som blev omstyrd till luciatåg och då kändes det okej! Jag var så livrädd att hamna i Skördefest-gruppen för det där med att baka å safta är inte riktigt min grej så att vara ansvarig för julfest/luciatåg kändes som en seger men jag vill nu självfallet göra ett bra jobb inför de andra föräldrarna och började ikväll skissa på koreografin och ska i nästa vecka ge mig i kast att boka små ponnyhästar och levande orkester. Har mailat Tomten (riktiga Tomten alltså) för att se om han är ledig nån halvtimme eller så. Jag tar hemskt gärna emot tips på hur vi ska göra en anspråkslös uttagning av Staffans och Lucior. Hur är det, har man en eller flera nu för tiden? Funderar på om jag nog behöver tjänstledigt från jobbet några veckor eller två? Vad tror ni? Auditions då’rå: brukar det vara på skoltid eller kan vi lita på att alla föräldrar ställer upp och skjutsar sina barn till Varbergs Teater som ju är en väldigt vacker lokal med fin akustik? Jag utgår vidare från att det räcker med två getter till småtomtarna och ponnys till Staffans. Tomten har med sig egna renar, väl? Jag är som ni ser i stort behov av hjälp här. Du med erfarenhet av att stå som ansvarig förälder vid lussefirande i F-klass, maila gärna mig på valium@sovdags.nu.
Det kommer bli jättebra det här ju! Funkar det med köpelussekatter tro?
När jag läser samordnare tänker jag att ja du ska hålla i alla trådar och se till att det fixas, men inte nödvändigtvis göra allt själv:) De där lussekatterna kan ju råka bli någon annans uppgift att fixa;)
Men gifvetvis! Att jag inte tänkte på det me’samma? 😀
Jag tänker som Jenny, och undrar därmed om det inte varit enklare med skördefesten (där du kunde dirigerat andra föräldrars skörd till rätt bord som viktig ansvarig insats?)
Nåväl nu är det Lucia som gäller och då föreslår jag att du vänder på lussesteken och låter en tärna ( för det är säkert bara en som vill vara tärna) gå främst med alla Lucior bakom! Tomtar går framför Staffans som har käpphästar i stället för stjärnor på pinne. Levande ponnys och getter är fint förstås men det där som kommet ut därbak på levande djur kan vara lite väl doftande i begränsade utrymmen. Mitt bidrag!
A’men självfallet!
En tärna och käpphästar: check
Tänkte kanske att det där bakomkommande kanske kan vara bra för nästa års skördefest? Kanske :p
Att dela upp i pojk- och flickgrupper… känsligt i genustider, men ack vilken skillnad det är på sättet att leka – vilken “sort” som dominerar och tar över i 90% av fallen får du gissa på.
Vi brukar numera lotta ut luciarollen till de (flickor – fortfarande!) som anmäler intresse. Ingen röstning. Men om de är överens om att ha ett helt litet luciagäng med kronor, så är det helt okej. Vissa grupper lussar flera gånger och då turas de om att vara lucia.
Om du behöver några enkla men söta nya luciasånger, så har jag ett par beprövade som barnen brukar gilla. Säg till bara. Alltså (för oinvigda) de är mina egna… så jag kopierar förstås inte!
Jag tänker såhär: på små fem-sexåringar skiljer det inte så hemskt mycket i sättet att leka, iaf inte om de fått en “bra uppfostran” och gått på “medvetna” förskolor. Genom att då dela på flickorna och pojkarna redan från början i skolan så finns det risk att skapa ett problem som egentligen inte finns. Om vi istället fokuserar på nåt helt annat, t ex att dom som vill spela fotboll spelar fotboll och dom som vill sitta i rithörnet sitter i rithörnet istället för att prata om att “pojkarna sparkar boll” och “flickorna pysslar i skrivhörnan” så är det också lättare för de flickor som ev vill vara på fotbollsplanen att få vara med där och framför allt blir det mindre problematiserat för de pojkar som inte vill spela fotboll utan hellre rita en teckning att göra det utan att pekas ut som “tjejiga”.
Det är inte så “lätt” som jag beskriver det här, det är jag medveten om, men jag vill gärna försöka få alla att omedvetet tänka så enkelt!
När det gäller “audition” så är det alltid charmigt med massor av små lucior och staffans tycker jag; i takt med att de blir större måste man kanske nöja sig med en lucia och en staffan 🙂 lottning låter annars klokt för de yngre. Urvalet är så tufft när det är röstning så det kan vi gott spara i några år? :p
Åååh du är ju världens gulligaste! Är de lättsjungna? Nu blir jag såklart nojjig på riktig för jisses det är klart jag/vi måste ordna nåt slags spelschema de kan öva efter å sådär. Ska fråga fröknarna för det hade varit oerhört skoj att få ha en “egen” liten visa!!
Jag, om någon, är trött på uppdelning efter kön, urless på att pojkars intressen får kosta pengar för kommunen… ja, less på allt. Speciellt att man oftast ser mellan fingrarna på det pojkar gör (har hört från många föräldrar när jag var klasslärare: ja, men du vet, de är ju pojkar!!!)
När man skriver sina åsikter på kort utrymme, kan de bli fel vinklade, men väldigt många av oss (i alla fall alla medvetna kvinnliga lärare/pedagoger) jobbar hårt på att flickor ska ta plats. Men ändå… sätt dig som en fluga på väggen under en lektion och sätt ett streck för varje gång en pojkes namn nämns… så förstår du vad jag menar. Vi har ett par klasser där 2-3 pojkar tar minst 75% av lärarens uppmärksamhet, även de som har heltäckande assistent för att fungera, tar massor av tid för de andra barnen.
Jag har genom åren haft ett par flickor som tagit så mycket tid – jag har inte fört statistik – men de är så få att jag bara har ett svagt minne av dem. Av de gossar som tagit för sig och svarat rakt ut och härjat och stört, kan jag lätt räkna upp 10 namn i sömnen.
Det finns en massa forskning på det här med kvinnligt/manligt som jag läste för länge sen, och det verkar inte bli nån bättring, utan gossarna fortsätter att ta för sig även som vuxna. Jag blir jätteglad att det finns föräldrar (även pappor?) som kämpar vidare. I trafiken har vi kvinnor börjat ta för oss, enligt olycksstatistiken… 😉
Vad gäller luciatåg så hjälper jag dig gärna. De sånger jag använder är alltid lätta… annars kan jag inte spela dem själv.
Jag ser nu att mitt svar var lite vasst och uppläxande så även jag har lyckats vinkla lite fel. Menade alltså inte det jag skrev som kritik till dig eller dina teorier utan mer mot det allmänna tankesättet. Den som jobbar i skolan och gjort så i många år ser ju vardagen på ett annat vis än vi som nyss landat i den – och som därför kanske också kommer med färska men orimliga idéer 🙂
Gällande lussetåg kommer jag nästan garanterat att fråga dig om massa råd!
Det kan vara väldigt bra att dela grupper utifrån “de som tar för mycket plats” och behöver öva på att släppa fram andra respektive “de som behöver öva på att ta mer plats”!
Men att utgå från att alla pojkar platsar i den första gruppen och att alla flickor platsar i den andra, leder till två saker.
a) De som inte platsar i den gruppen de hamnar i pga kön får lära sig att de ÄR fel
b) Alla barn lär sig hur de BORDE uppföra sig (vilket kanske inte är vad man vill uppnå med uppdelningen, eftersom det man vill uppnå tvärtom är att alla ska ta lagom mycket plats)
Mycket genusarbete handlar om att se personen framför könet, och att reflektera över hur vi blir kön.
Berättade jag att de förhatliga toalettskyltarna åkte ner redan första dagen Melkers personal var på plats i lokalerna? Typ de var borta redan när jag kom kl nio första morgonen!
Du skriver bättre än jag i mitt stressade tillstånd från kassan idag men vi menar samma 🙂
Japp! Du berättade om toaskyltarna och jag gillade!
Förresten så har jag egna små korta verser också, lätta, som jag brukar ha med barnkören.
Jag räknade igenom nångång att jag har kört bortåt 100 luciatåg – så jag har ganska gedigen erfarenhet.
Vänta dig mail Marianne! Från mig 😀
Du kommer fixa’t galant! Och jag kan snacka med tomten, han bor ju i princip hemma hos oss (vi ser iaf till Tomteland hemifrån).
Som alltid läser jag dina nosar med ett leende på läpparna.
Trevlig helg fina!
Kramar Karin
Ja! Det får du jättegärna göra Karin för han har inte svarat på mitt mail… :p
Pussåkram!
Jag tror inte att föräldrar i allmänhet vet hur det är till vardags, de som hälsar på i skolan ser ju en del, men mycket får de inte veta om vad, hur och varför pga tystnadsplikten.
Jag fick en smärre chock är jag var med barnbarnet en dag i skolan. Åk 3. Många barn, som oftast fler pojkar än flickor. Mitt barnbarn som tar för sig, hörs och syns och ordnar tävlingar frimodigt med hela släkten och kända eller okända vuxna bekanta, hon satt helt tyst hela dagen. Jag var för finkänslig för att föra statistik, men ytterst få flickor kom till tals. Lärarna gav barnbarnet frågan några få gånger, de andra flickorna satt lika tysta. Medan pojkarna viftade och fick svara och på en hemsk musiklektion tog pojkarna kommandot över läraren…
En stackars vikarie som lydde allt vad pojkarna skrek att de skulle göra. För att inte utsätta barnbarnet för pinsamheter höll jag tyst. Helt emot min natur. Men jag tog förstås upp det med klf.
Det är moderna och unga lärare på den skolan… Alla var så trevliga. Men, som gammal rödstrumpa mådde jag dåligt.
Jag får högt blodtryck bara jag tänker på det. Dottern vill inte “bråka”, hon är så nöjd med att barnet trivs i klassen…
Det finns fortfarande en del att göra, och jag hoppas att någon orka kämpa emot och släppa fram de tysta. Det finns förstås tysta pojkar med, men jag pratar generellt här. Ska man ta fram alla undantag i alla lägen, så blir det ingen debatt. Då fortsätter det som förut.
Vi hade kurs om genusfrågor på en skola där jag var. De manliga lärarna fnös sig igenom hela kursen, de förstod ö.h.t. Inte vitsen med kursen. Alla är ju redan jämställda, sa de.
Herregud jag får högt blodtryck av att läsa, och när jag läser sånt här känner jag att jag nog borde ta tag i lärarplanerna igen… fast… nä. Jag hade bara fastnat i vinkelvolten och gjort mig omöjlig och ingen hade tyckt om mig. Osv. Vad sa klassläraren när du tog upp det med henom?
Och ja. Det ÄR lättare att ha åsikter från läktarplats. Å andra sidan ska den lojala och intresserade publiken inte föraktas (av t ex skola och dylika instanser) för det är den som kommer utifrån som är den enda som kan se med “oförstörda” ögon! – if jo anderständ hur jag menar 🙂
Jag är inte det minsta rödstrumpa – var knappt ens som ung som “alla andra” – men jag mår otroligt dåligt när jag får höra om hur din goa sångfågel har det. Jag gissar dottern (din alltså) inte ärvt viljan att vara snäll flicka och till lags från dig i just det här fallet. Men. Man får ju av båda sina föräldrar! Jag får ont i magen av alla manliga lärare också. Eller nä, mer än ont i magen faktiskt. Jag blir apförbannad. *burr*
Jo, av det lilla jag sett av den manliga personalen på Melkers skola sp undrar jag varför det ska vara så viktigt med män i skolans värld!
Bra undrat Melkermamma! Och modigt formulerat 🙂
Oj, vad jag slarvar på paddan med pekfingrarna… F’låt.
städade lite 😉 oki hoppas jag?