Det där som ropade som jag skrev om igår; vi blidde inte ensamma på altanen maken och jag, och tretton Carlsberg senare var klockan nästan två och vi hade förutom goa skratt och äktenskapshistorier fått massor av bra tips (och skräckhistorier) om hur vi bäst hjälper treåringen genom sina vinkelvolter. Två pedagoger och lite ljus lager; that’s all ya need folks!
Idag har vi inte behövt bruka en enda av tipsen för inför vanlig trötthetskollaps hjälper inga råd, bara kramar ♥