Jag har haft det på känn förr, men ikväll blev det nästan smärtsamt uppenbart. Vårt barn får “kristendomsundervisning”.
En ny genusdiskussion mellan två föräldrar och en sjuåring vid köksbordet tog avstamp i “tjejer gillar coola killar” och en bra bit gick det riktigt bra. Vi började gräva från grunden och t o m fem-i-femåringen som kröp omkring under bordet lyssnade nyfiket när vi förklarade vad en fysisk förutsättning kan vara. Det var när jag skämtsamt avbröt makens historielektion – “förr var det så att männen jagade och hämtade mat medan kvinnorna tog hand om barn och hem” med ett inflik att vi faktiskt inte till fullo vet hur det gick till bland dom första människorna och sjuåringen entusiastiskt avbryter, “jag vet hur det var för dom första människorna” – som det börjar gå åt fanders. Vi det går ju kvickt upp för oss vilka människor hon talar om. En smula oroligt drar vi diskussionen vidare till andra religioner (“nä, det har vi inte pratat om?” förklarar förstaklassaren när jag frågar om de fick lära sig om Islam under Ramadan i höstas) och sen till dinosaurier och Big Bang men då sitter sjuåringen som ett frågetecken och i långsam racerfart går det upp för oss. Den enda evolutionslära vårt barn fått lära sig i skolan är den bibliska!! Hon har ingen aning om bakterier i haven som blev fiskar (okej, det blev snabbversionen!) men har koll på att Kain slog ihjäl Abel och att “Jesus har funnits”. Det KAN ju vara så att barnet missat vissa delar av undervisningen men… nä… jag tror inte det.
Alla mina lärarvänner nu: Hjälp! Är jag paranoid eller har sekulariseringen inte nått in i läroplanen?