Imorse kikade jag på Millan över frukostbordet, förstod att det var dags att följa strömmen och en kvart senare var frisörtid bokad. Hade inte bestämt exakt hur mycket som skulle bort, men typ _massor_ var väl det jag hade in mind. Och rätt massor blev det 🙂 imorron visar jag en före-bild, just nu ligger den på fel hårddisk s.a.s.!
På vägen hem passerade jag Inter Sport och nya pjucks fick sällskap av formgjutna sulor, brallor som kramas samt en minimal magväska för mobiltelefon (fixar inte såndär på armen som “alla” har). Så här glad och snabb var jag sedan när jag skulle gå ut med soporna!
Fotografen skulle fånga mig i luften, lyckades ganska bra! Fast missade nagelmatchade dojjorna :p
Tog fart mot soptunnan, och gav mig sen ut på vad som skulle varit en 50-minutersrunda…
…men som kom att ta slut efter bara lite drygt en halvmil. Knät tog stopp liksom? Först tänkte jag “äsch, det går la över?” och pinnade på, men efter ytterligare några hundra meter förstod jag att “nä, det gör det inte”. Blev till att linka hemåt, joggade väldigt väldigt långsamt och hann bli tjurig över att mitt snitt-tempo skulle bli blä :/ men nu när jag sitter här i soffan och funderar så känns snitt-tempot rätt egalt. Asså. Det ska inte göra ont såhär länge väl? Fel på skorna? Fel på sulorna? Fel på brallorna? Fel på mig?
Nå. Det gör inte ont när jag sitter still och kvartisjuåringen hjälpte mig föreviga post-jogg-fotot-i-nya-frillan!
Maken är förjäkla gullig när han lägger den manken till och när han sticker in nosen i badrummet och säger, “du är så söt när du sitter där” och i nästa ögonblick stoppar kameralinsen i nyllet på mig så.. tja…. söt eller ej, tycker jag är rätt modig som publicerar det här… 😀
Fast äsch. Vi kan väl säga att jag gör en egen Molly Sandén, fast utan att nån varit elak å kallat mig tjock. Helt galet hela den där grejen att unga mänskor ska behöva känna att de duger – inte bara psykiskt utan också fysiskt. Var likadant när jag var yngre såklart, men… jag har aldrig varit så där särdeles bra på att lyssna på alla såna där “måsten”. Men så hörde jag inte till de coola och trendigaste heller 🙂 – då heller!