Förstår att min avsaknad av synliga besök hos bloggvänner är del av anledning till att det ekar tomt i kommentarsfälten hos mig. F’låt! Min dator är död. Det är sjukt meckligt att läsa å kommentera bloggar på mobilen… Även besöksantalet har gått ner faktiskt. Jag är la helt enkelt tråkig nu när jag är hemma å bara envisas att blogga om min nya kamera eller hur jag ränner o flåsar i skogen ;D apropå det förresten så genomförde jag ikväll mitt första 4K-i-ett-svep! Målet är att klara halvmilen utan att gå något alls. Det ligger typ fyra veckor bort. Känns som att vara inom räckhåll. Jag fegar lite på att peppra målet genom att t’exempel sätta en tidsgräns… Men nog borde jag klara att släpa mig dom fem kilometrarna fram inom trekvart? Just nu fixar jag ju att hålla mig i ett löptempo under sju min/km, å fem gånger sju är trettifem… 😉
Jo alltså. Gärna kommentarer varedårå! Trots att jag stundtals är kass på att ens hinna svara på dem så blir jag skitglad för respons!
Tjenixen!
Pöss
Dito!
Hejja Hejja!
Har lovat mig själv att släpa mig själv ur diket i morgon, och så hoppas jag att jag får vara frisk ett tag, så sjukt omotiverande att träna 3 veckor och sedan vara sjuk 2… ‘Det behövs större och större bärgningsbil för varje gång och min bästa dragare i sånna här lägen är så himla upptagen med ett visst “laget vid havet” nuförtiden så jag får lita till mina egna krafter…
GAHHHH – varför kan det inte bara vara så där lätt som det var pre-kids?
Tack vännen! Pepp är sååå behövligt! Idag var jag stum redan efter hundra meter… inte helt smart att köra två dagar i rad! Men det gick, å jag är högst förvånad att jag har så mycket energi – vilket jag eg inte har, men äh du vet.
Hmm. Det där laget är ju inge vidare, det har jag ju alltid sagt 😀 men, det blir tid till dig mä! Önskar dig massa friska baciller och att kroppen håller. Jag har också tänkt på det där med hur mkt lättare det var förr… men då tänker jag också på hur jäkla tungt det kommer bli sen! 🙁
Ett gäng allsvenska hjältar är liksom inte så lätt att tävla mot 😉 För mig handlar det också mycket om tid, den tid det egentligen passar mig bäst att träna är den korta stund på dagen jag träffar mina barn – och då är valet inte svårt faktiskt….
Tsss. “Hjältar”? Hä, inte på Olympia igår direkt 😉
Fördelen med joggning är att det i mitt fall inte tar mer än ungefär trekvart i anspråk – med efterföljande pust och stretch och 7minutersträning – så för första gången känner jag att jag hinner utan dåligt samvete eller stress över att inte hinna pussa kids eller hjälpa till med läggning etc. Har ni nån fin preparerad bana i närheten av ert hus? Jag har ju lyxen att bara ha typ 5 min till Påskbergets 2,5K-slinga. Vet att du tycker det är trist att löpa, men med bra musik eller en pod i öronen går det kvickt! – för mig som inte springer så långt eller länge!
Min frånvaro förklaras enklast av att jag varit på semester. 11 härliga dagar i Spanien och även om jag var in på nätet och bloggade blev det inte speciellt många bloggar lästa. Nu är jag dock hemma igen. 😀
Kram!
Ja jag veeet!! Jag har ju missat ALLT men lovar att försöka läsa ikapp så fort tillfälle ges. Eller så sätter jag mig med paddan och förstoringsglas på altanen ikväll 🙂
Välkomna hem!
Krams!
Jag tycker likadant. På min stationära dator skriver jag snabbt, men att pillra med smårutor och fylla i mina uppgifter varje gång jag svarar är bökigt.
Jag har så få läsare numera att jag lika gärna kan maila till alla…
När jag var fyllda 30 joggade jag högst 2,5 km och tyckte att det var mycket och jobbigt. Sen pratade andra om att träna för tjejmil. Omöjligt i min värld. Och så plötsligt började jag utöka… orkade 5… nästa år 7,5 … och varför inte pröva en mil? Så innan jag fyllde 40 hade jag sprungit min första tjejmil. Sen blev det ganska många – fort gick det inte, som bäst var det 58 min. Men aldrig var jag så stolt som första gången! Medalj av John Pohlman… Den känslan tog jag fram ofta efteråt.
Men knäna tog stryk av för mycket asfalt, och när värken gick över hade jag blivit lite för tung för att springa…. är glad att jag orkar gå fort i över en timme i sträck.
Heja på med löpandet! Det är så skönt när endorfinerna kommer loss.
Abstinensen är stor så jag får nog se om det går att få igång gamla åbäket till LG (nio år gammal PC 🙂 för jag ligger så långt efter i läsningen hos alla 🙁
Du, så jäklans peppad jag blev av att läsa om dina tjejmil!! Jag är mycket försiktig med asfaltslöpning dock så… frågan är om jag vågar mig på så många lopp. Kanske måste ha bättre/mer dämpade skor då iaf? Ska ge mig in i sportaffären imorron – har ett par dagar tillgodo på deras 30 dagars öppet köp av mina pjucks – så får vi se vad dom säger. Jag ligger ju rätt till i ålder (ett år tillgodo) för att hänga på din utmaning Marianne: ett millopp innan 40!
Krams!
När du flåset kommit och du springer 5 km utan att känna att det är döden – då börjar det roliga. Det är så himla skönt att kunna välja att “tävla” mot dig själv med tiden eller öka antalet km.
En gång i veckan är mitt sällskap en person som är bättre än mig. Det gör att man ger det lilla extra. Det är bra att kunna ta rygg på nån och få draghjälp när det känns tungt.
Nästa år måste du hänga med på tjejmilen!
Hehe, det känns som vääääldigt avlägset att lyckas springa så långt utan känna att jag genomlidit ett maratonlopp 😀 men… när jag är där, då vet jag att det kommer bli ännu roligare! 😉 Nu i början är det ju rätt gött för framstegen kommer “fort”. Jag har en gammal bekant som är grymt duktig på löpning och hon har erbjudit sig som sällskap. Jag undrar om jag får med henne mer än en gång, jag menar sååå långsamt och sååå kort som jag rör mig änsålänge så får hon väl mossa på dojjorna… alt kan springa baklänges – på händerna 😛
Nästa år hänger jag apsilut kanske med! Om kroppen håller!
Så duktig du är!! Kul att du håller i träningen. Och vilka fina bilder du tar med nya kameran!!!
Tack för pepp Cecilia! Betyder himla mycket att få lite uppmuntran!
Jag kämpar på i spåret. Idag t ex sprang jag fem kilometer i intervaller. Tyckte det gick riktigt bra, men när jag tittar på tiderna i efterhand ser jag att de inte var så svindlande snabbt som jag trodde. Å andra sidan hade jag mycket kortare “långsam-intervall” än jag är van vid (60 sek idag, brukar ha 90 sek återhämtning) så på sätt och vis går det nog inte att jämföra. Kanske ska satsa på en betalversion av Runkeepe? Då går det ju att jämföra de olika träningspassen på ett helt annat vis!
Krams och tack för snällt skriv om mina bilder. Det är lätt att lyckas med en så bra kamera 🙂