Blundade för gammalt ont å gav mig iväg på finalpasset jag missade häromdan. Och japp! Blidde på håret men ändå mitt snabbaste 4-6 km (snitt 6:20)! Sitter här bredvid maken i soffan och känner mig heeelt slut, men very very nöjd med mig själv!
Nu, efter ca åtta veckor i löparspåret, har jag upptäckt att det bara verkar finnas ett tempo för mig? Oavsett sträcka hamnar jag på ungefär samma snitt-tid. Är det normalt? Antar det betyder att jag är uthållig, men knappast explosiv 😀
Jojustdetja. Om du gillar att trängas så rekommenderar jag starkt en trip till Ullared imorron. Nånslags dansbandsfestival i helgen så idag var det gott om folk, och det vimlade av poliser mä. Enligt uppgift från tre konstaplar vi hade på besök i lagershopen hade det tagits lite rattfyllerister och jag jublade såklart! Sånt skit ska vi inte ha på vägarna, så är det bara.