…inte bara i Brasilien (där det tyska laget nu ungefär halvvägs in i andra halvlek leder semifinalen med sex mål mot noll, sicken match!) utan också i Påskbergsskogen där jag ikväll till min lycka för första gången fick sällskap av maken i slingan! Genomklappningen stod alltså jag själv för, Mallias skuttade helt obehindrat med i typ 3k – sen sprang jag ensam 1,5k till innan vi gick hem – för jag var heeelt slut redan under uppvärmingen. Orsak till detta är att EmmaLi å jag igår var på ett föräldrer&barn-gympass på Atletica och uäääh TRX å jag är inte bästisar 🙂
Nu lämnar jag nog TVn och polar med P4 i sängen istället. Det här behöver jag inte se. Publiken stört-buar ut Fred (som nu bytts bort) och jag kräks åt dom. Att bua ut sitt lag är så långt ifrån mitt sätt att vara åskådare. Snäppet sämre än att lämna arenan faktiskt.
Å där gjorde Tyskland ett sjunde mål, får stående ovationer av den brasilianska publiken och jag hoppas brassarna åtminstone kan göra ett litet mål. Faktiskt. Och så hoppas jag att Argentina spöar Holland imorron och ror hem guldet. Fast det lär la inte hända!
ps. sjukt många roliga uppdateringar på facebook nu ikväll. hade jag haft ork hade jag samlat ihop dom 🙂