Som alltid när jag har sällskap av Mattias i spåret får jag hjärnspöken. Den här gången inget undantag… om jag bara kunde fokusera på MIN löpning – som jag gör när jag springer själv – skulle saker bli s å mö bättre! Nå. Den här gången ser snittempot visset ut (6:33 min/km över 5,27 km), men när jag kollar intervalltiderna känns det ändå som en bra joggingtur. Och mjölksyran i kroppen var stundtals på en bra (läs: för hög 😉 nivå!
ömsom kilometer ömsom miles, det ser lite lurigt ut 🙂
Hemma i trädgården igen dök maken ner i Weber medan Millan å jag körde ett 7min-pass på gräset. Hon var grym! Å när hon avslutade med att göra två perfekta bryggor, utan problem, då kände jag mig överkörd. Fett överkörd!
Nu tar vi helg!
haha! Ja, A är grym på våra yoga-övningar också, där ligger man i lä, men dom kommer ifatt oss så småningom 😀
Ser ut som riktigt bra intervalltider! Way to go!
Haha! Ja antingen det, eller så möts vi på mitten 😀
Ja nu när jag tittar på dem i efterhand är jag faktiskt riktigt nöjd. Det kändes skit då, men det gör det alltid när jag springer med Mattias. Även om han kanske inte har supermycketbättre kondition än jag så har han ju två meter längre ben så utan ansträngning kan han ju komma fortare och längre… inte helt rättvist :p och det där sätter sig i huvet på mig… ska försöka tänka neutralt och gå in i min bubbla som vanligt även om jag springer med honom!